Grammatik — Preteritum
Preteritum

Dentalsuffix hos svaga verb och avljud hos starka


I

Þeir skildos at sva mæltu oc gingo huar til sins hems.

”De skildes efter att ha talat så och gick var och en till sitt hem.”

Fornsvenskt legendarium / Pettersson s. 113–1141

Preteritum är fornsvenskans andra syntetiska tempus och utgör den grundläggande formen för att återge avslutade händelser i det förflutna. Bildningssättet delar hela verbsystemet i två stora huvudblock: svaga verb, som bildar preteritum med ett dentalt konsonantsuffix (-þi, -ti, -di) och i regel behåller samma stam i singularis och pluralis (kallaþi / kallaþu), samt starka verb, som saknar dentalsuffix och i stället bildar preteritum genom systematisk rotvokalväxling (avljud). Hos flertalet starka verb uppvisar preteritum dessutom två skilda avljudsstadier: en singularstam med förlängd eller kvalitativ avljudsvokal (bēt, fann, bøþ) och en pluralstam med nollsteg eller svagare vokalgrad (bit-, funn-, buþ-).12

Tempus
Preteritum (förfluten tid, narrativ bas och konditionalis)
Svag bildning
Dentalsuffix (-þi, -ti, -di) fogat till verbalstammen
Stark bildning
Inre rotvokalväxling (avljud) utan konsonantiskt suffix
Pluralstam
Starka verb skiljer ofta singular- och pluralstam (bet / bitu, fann / funnu)
Två bildningssätt: svag dental och starkt avljud
Preteritum i typverbens tema
VerbtypInfinitivPreteritum singularisPreteritum pluralis 3Morfologiskt kännetecken
svagt Ikallakallaþikallaþudentalen þ
svagt IIkræviakrafþikrafþudentalen þ och oomljudd stam
svagt IIIrørarørþirørþudentalen þ med i-omljud
starkt Ibītabētbitue i singularis, i i pluralis
starkt IIIfinnafannfunnua i singularis, u i pluralis
starkt Vlæsalaslasuavljud æ : a
oregelbundetvaravarvaruegen stamserie med vast i 2 sg.
Person och numerus i preteritum indikativ
Personformer i preteritum för kalla, bīta och vara
Numerus/personkallabītavara
singularis 1 och 3kallaþibētvar
singularis 2kallaþibēt (vast)vast
pluralis 1kallaþumbitumvarum
pluralis 2kallaþinbitinvarin
pluralis 3kallaþubituvaru
Autentiska belägg i källorna

Þeir skildos at sva mæltu oc gingo huar til sins hems.

Fornsvenskt legendarium / Pettersson s. 113–114

Gingo (av ganga) visar o-ändelsen i 3 person pluralis preteritum.

Givær maþer oghnum manni saar... þa svor hanum sialuer...

Äldre Västgötalagen, Såramålsbalken (Holm B 59)

Svor är stark preteritum singularis av sværia (klass VI).

Övning: analysera preteritumbildning

Avgör bildningssätt (svagt eller starkt) och numerus för följande preteritumformer:

Form A
kallaþi
Form B
bitu
Form C
krafþi
Form D
bēt
Källor
  1. 1Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 107–114 Svag dentalbildning, starka avljudsklasser och indikativens preteritumparadigm.
  2. 2Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). s. 388–395 (§ 501–515) Noreens historiska analys av preteritumbildning, avljudsstadier och dentalsuffix.
  3. 3Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. PDF-s. 2 och 5 (Kyrkobalken 8, Dråpsbalken) Autentiska preteritumbelägg (svor, laghþi) i Äldre Västgötalagen.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk