Dentalsuffix hos svaga verb och avljud hos starka
IÞeir skildos at sva mæltu oc gingo huar til sins hems.
”De skildes efter att ha talat så och gick var och en till sitt hem.”
Fornsvenskt legendarium / Pettersson s. 113–1141
Preteritum är fornsvenskans andra syntetiska tempus och utgör den grundläggande formen för att återge avslutade händelser i det förflutna. Bildningssättet delar hela verbsystemet i två stora huvudblock: svaga verb, som bildar preteritum med ett dentalt konsonantsuffix (-þi, -ti, -di) och i regel behåller samma stam i singularis och pluralis (kallaþi / kallaþu), samt starka verb, som saknar dentalsuffix och i stället bildar preteritum genom systematisk rotvokalväxling (avljud). Hos flertalet starka verb uppvisar preteritum dessutom två skilda avljudsstadier: en singularstam med förlängd eller kvalitativ avljudsvokal (bēt, fann, bøþ) och en pluralstam med nollsteg eller svagare vokalgrad (bit-, funn-, buþ-).12
- Tempus
- Preteritum (förfluten tid, narrativ bas och konditionalis)
- Svag bildning
- Dentalsuffix (-þi, -ti, -di) fogat till verbalstammen
- Stark bildning
- Inre rotvokalväxling (avljud) utan konsonantiskt suffix
- Pluralstam
- Starka verb skiljer ofta singular- och pluralstam (bet / bitu, fann / funnu)
| Verbtyp | Infinitiv | Preteritum singularis | Preteritum pluralis 3 | Morfologiskt kännetecken |
|---|---|---|---|---|
| svagt I | kalla | kallaþi | kallaþu | dentalen þ |
| svagt II | krævia | krafþi | krafþu | dentalen þ och oomljudd stam |
| svagt III | røra | rørþi | rørþu | dentalen þ med i-omljud |
| starkt I | bīta | bēt | bitu | e i singularis, i i pluralis |
| starkt III | finna | fann | funnu | a i singularis, u i pluralis |
| starkt V | læsa | las | lasu | avljud æ : a |
| oregelbundet | vara | var | varu | egen stamserie med vast i 2 sg. |
| Numerus/person | kalla | bīta | vara |
|---|---|---|---|
| singularis 1 och 3 | kallaþi | bēt | var |
| singularis 2 | kallaþi | bēt (vast) | vast |
| pluralis 1 | kallaþum | bitum | varum |
| pluralis 2 | kallaþin | bitin | varin |
| pluralis 3 | kallaþu | bitu | varu |
Þeir skildos at sva mæltu oc gingo huar til sins hems.
Fornsvenskt legendarium / Pettersson s. 113–114Gingo (av ganga) visar o-ändelsen i 3 person pluralis preteritum.
Givær maþer oghnum manni saar... þa svor hanum sialuer...
Äldre Västgötalagen, Såramålsbalken (Holm B 59)Svor är stark preteritum singularis av sværia (klass VI).
Avgör bildningssätt (svagt eller starkt) och numerus för följande preteritumformer:
- Form A
- kallaþi
- Form B
- bitu
- Form C
- krafþi
- Form D
- bēt