Grammatik — Samordnande konjunktioner
Samordnande konjunktioner

ok, ælla, æn, ūtan och parvisa bindeord i den fornsvenska parataxen


I

Dræpær maþær man... ok flyr til skoghs, æn annar bīþr dōms...

”Dräper en man en man... och flyr till skogs, men den andre bida dom...”

Äldre Västgötalagen, Dråpsbalken / Holm B 5912

De samordnande konjunktionerna (parataxens bindeord) binder samman satser och satsdelar på samma syntaktiska nivå utan att underordna det ena ledet under det andra. I fornsvenskan intar den kopulativa konjunktionen ok ('och', i handskrifter nästan undantagslöst förkortad med det tironiska tecknet ⁊) en absolut central roll. Vid sidan av ok rymmer fornsvenskan disjunktiva bindeord som ælla / ællar ('eller'), adversativa bindeord som æn ('men, likväl') och ūtan ('utan'), samt kausala bindeord som for thy ('ty'). Syntaktiskt är de samordnande konjunktionerna externa i förhållande till satsens fundament, vilket innebär att det efterföljande ledet behåller sin ordinarie V2-ordföljd.13

Kopulativa
ok (tironiskt ⁊), bāþe... ok ('både... och')
Disjunktiva
ælla / ællar ('eller'), antiggia... ælla ('antingen... eller')
Adversativa
æn ('men, dock'), ūtan ('utan')
Syntaktisk status
Nollställiga bindeord; påverkar inte V2-ordföljden i den efterföljande satsen
Klassificering av samordnande konjunktioner i fornsvenskan

Fornsvenskans samordnande bindeord indelas semantiskt i fyra huvudgrupper. De kan antingen uppträda enkla (monosyntaktiska) eller i korrelativa par (bāþe... ok, hvarke... æi, antiggia... ælla). Parvisa konjunktioner är särskilt vanliga i lagspråket för att ställa upp uttömmande juridiska alternativ och villkor.

Systematisk översikt över samordnande konjunktioner
TypKonjunktionUrsprung / VarianterKorrelativ formBetydelse i modern svenska
Kopulativok (oc)Urgerm. *auke (öka, tillägg)bāþe... ok'och / både... och'
Disjunktivælla / ællarFornnordiskt eða / ellaantiggia... ælla'eller / antingen... eller'
AdversativænFornnordiskt en ('men, än')æn dogh'men, likväl, dock'
ExklusivūtanPrepositionellt ūtan ('utanför')ikke... ūtan'utan (efter negation)'
Kausalfor thyPrepositionsfras firi þyfor thy at'ty, emedan, därför att'
Konsekutivthy / svāPronominellt þy ('därmed')for then skuld'därför, sålunda'
Konjunktionen æn och dess polysemi

Ett särdrag i fornsvenskan är konjunktionen æn. I äldre texter fungerar æn primärt som en adversativ samordnande konjunktion med betydelsen 'men' (motsvarande fornvästnordiska en). Samtidigt kan æn fungera som jämförelsepartikel vid komparativ ('än', t.ex. bætr æn 'bättre än') och som tidsadverb ('redan, ännu'). Först under senmedeltiden börjar det lågtyska lånordet men tränga in och successivt ersätta æn i samordnande funktion.

Konunger rāþi... æn bōndir skulu dōm fella.

Upplandslagen, Konungabalken

Här exemplifieras æn som adversativ samordnare ('Konungen råde, men bönderna skola fälla dom'). Notera att satsen efter æn uppvisar rak ordföljd: subjekt bōndir före hjälpverb skulu.

Övning: analysera samordning i lagtext

Identifiera den samordnande konjunktionen i följande satser och ange dess semantiska kategori (kopulativ, disjunktiv eller adversativ):

Sats 1
Bø̄te fiuratighi marker ælla vari friþlø̄s.
Sats 2
Han haffþe bāþe guld ok silfver.
Sats 3
Fara ma han bort, æn gardhin skal standa.
Källor
  1. 1Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). § 451–453 Samordnande konjunktioner i fornsvenskan: ok, ælla, æn, ūtan.
  2. 2Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. Dråpsbalken (Holm B 59) Autentiska belägg på samordning och paratax i Äldre Västgötalagen.
  3. 3Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 128–135 Parataxens och konjunktionernas morfosyntax i svenskans historia.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk