Befintlighet vs rörelse vid de lokala prepositionerna i, ā, undir och yfir
I
Ett av de mest eleganta och distinkta dragen i den fornsvenska syntaxen är den semantiskt styrda växlingen mellan dativ och ackusativ vid de fyra grundläggande rums- och lägesprepositionerna: i ('i'), ā ('på'), undir ('under') och yfir ('över'). Denna dubbla rektion är inte godtycklig, utan styrs strikt av verbets och handlingens aktionsart: när prepositionen anger befintlighet, stilla läge eller en handling som fullbordas inom en sluten plats fordrar den dativ; när handlingen däremot innebär en målinriktad förflyttning, en övergång över en rumslig gräns eller en riktning fordrar den ackusativ.13
- Växlande prepositioner
- i ('i'), ā ('på'), undir ('under'), yfir ('över')
- Dativ = Befintlighet
- Stilla vistelse, position, tillstånd (lokativ / lativ vila)
- Ackusativ = Rörelse
- Riktad rörelse, målinriktad förflyttning över en gräns (allativ / terminativ)
- Minimala par
- sitr i hūsi (dativ) vs gīkk i hūs (ackusativ)
Distinktionen mellan befintlighet (dativ) och rörelse mot ett mål (ackusativ) är ett urgermanskt arv som bevarades i fornsvenskan fram till 1400-talets kasussammanfall (och som alltjämt lever i modern tyska och isländska). Regeln kan sammanfattas så att dativ svarar på frågan Var? (ubi), medan ackusativ svarar på frågan Vart? (quo).
| Preposition | Med Dativ (Befintlighet / Vila) | Betydelse | Med Ackusativ (Riktning / Rörelse) | Betydelse |
|---|---|---|---|---|
| i | han sitr i hūsi | 'han sitter i huset' | han gīkk i hūs | 'han gick in i huset' |
| i | fiskr ær i vatni | 'fisken är i vattnet' | kasta fisk i vatn | 'kasta fisk i vattnet' |
| ā | bōndi liggr a iorþu | 'bonden ligger på jorden' | falla a iorþ | 'falla ner på jorden' |
| ā | skip ær a have | 'skeppet är på havet' | rōa a haf | 'ro ut på havet' |
| undir | ormer liggr undir stēni | 'ormen ligger under stenen' | krypa undir stēn | 'krypa in under stenen' |
| yfir | brū liggr yfir ānni | 'bron ligger över ån' | rīþa yfir ā | 'rida över ån (till andra sidan)' |
Samma princip tillämpades vid abstrakt och metaforisk användning. Om ett abstrakt tillstånd betraktades som statiskt styrdes dativ: vara i friþi ('vara i fred'), sitia a dōmi ('sitta i dom'). Om handlingen däremot syftade till att uppnå ett tillstånd eller rikta en avsikt mot någon styrdes ackusativ: taka i hand ('taga i hand'), leggia a dōm ('skjuta under dom').
Liggær maþær i sœng... kasta han a iorþ...
Äldre Västgötalagen, SåramålsbalkenI samma lagkapitel kontrasteras de båda fallen: liggær i sœng har dativ sœng (befintlighet), medan kasta a iorþ har ackusativ iorþ (rörelse/kast mot jorden).
Avgör om den kursiverade prepositionsfrasen kräver dativ eller ackusativ baserat på verbets semantik:
- Fall 1
- Konungen sat a hesti sinum.
- Fall 2
- Riddaren stēgh a hest sin.
- Fall 3
- Barnit lōp i hūs.
- Fall 4
- Mæn drakko øl i hūsi.