Grammatik — Dativ–ackusativ-växling
Dativ–ackusativ-växling

Befintlighet vs rörelse vid de lokala prepositionerna i, ā, undir och yfir


I

Liggær maþær i sœng... kasta han a iorþ...

”Ligger man i säng (dativ)... kastar han honom på marken (ackusativ)...”

Äldre Västgötalagen, Såramålsbalken / Holm B 5912

Ett av de mest eleganta och distinkta dragen i den fornsvenska syntaxen är den semantiskt styrda växlingen mellan dativ och ackusativ vid de fyra grundläggande rums- och lägesprepositionerna: i ('i'), ā ('på'), undir ('under') och yfir ('över'). Denna dubbla rektion är inte godtycklig, utan styrs strikt av verbets och handlingens aktionsart: när prepositionen anger befintlighet, stilla läge eller en handling som fullbordas inom en sluten plats fordrar den dativ; när handlingen däremot innebär en målinriktad förflyttning, en övergång över en rumslig gräns eller en riktning fordrar den ackusativ.13

Växlande prepositioner
i ('i'), ā ('på'), undir ('under'), yfir ('över')
Dativ = Befintlighet
Stilla vistelse, position, tillstånd (lokativ / lativ vila)
Ackusativ = Rörelse
Riktad rörelse, målinriktad förflyttning över en gräns (allativ / terminativ)
Minimala par
sitr i hūsi (dativ) vs gīkk i hūs (ackusativ)
Det semantiska villkoret: Vila kontra rörelse

Distinktionen mellan befintlighet (dativ) och rörelse mot ett mål (ackusativ) är ett urgermanskt arv som bevarades i fornsvenskan fram till 1400-talets kasussammanfall (och som alltjämt lever i modern tyska och isländska). Regeln kan sammanfattas så att dativ svarar på frågan Var? (ubi), medan ackusativ svarar på frågan Vart? (quo).

Minimala par med dativ- och ackusativrektion i fornsvenska
PrepositionMed Dativ (Befintlighet / Vila)BetydelseMed Ackusativ (Riktning / Rörelse)Betydelse
ihan sitr i hūsi'han sitter i huset'han gīkk i hūs'han gick in i huset'
ifiskr ær i vatni'fisken är i vattnet'kasta fisk i vatn'kasta fisk i vattnet'
ābōndi liggr a iorþu'bonden ligger på jorden'falla a iorþ'falla ner på jorden'
āskip ær a have'skeppet är på havet'rōa a haf'ro ut på havet'
undirormer liggr undir stēni'ormen ligger under stenen'krypa undir stēn'krypa in under stenen'
yfirbrū liggr yfir ānni'bron ligger över ån'rīþa yfir ā'rida över ån (till andra sidan)'
Abstrakta och överförda betydelser

Samma princip tillämpades vid abstrakt och metaforisk användning. Om ett abstrakt tillstånd betraktades som statiskt styrdes dativ: vara i friþi ('vara i fred'), sitia a dōmi ('sitta i dom'). Om handlingen däremot syftade till att uppnå ett tillstånd eller rikta en avsikt mot någon styrdes ackusativ: taka i hand ('taga i hand'), leggia a dōm ('skjuta under dom').

Liggær maþær i sœng... kasta han a iorþ...

Äldre Västgötalagen, Såramålsbalken

I samma lagkapitel kontrasteras de båda fallen: liggær i sœng har dativ sœng (befintlighet), medan kasta a iorþ har ackusativ iorþ (rörelse/kast mot jorden).

Övning: välj mellan dativ och ackusativ

Avgör om den kursiverade prepositionsfrasen kräver dativ eller ackusativ baserat på verbets semantik:

Fall 1
Konungen sat a hesti sinum.
Fall 2
Riddaren stēgh a hest sin.
Fall 3
Barnit lōp i hūs.
Fall 4
Mæn drakko øl i hūsi.
Källor
  1. 1Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). § 450 Dativ- och ackusativväxling vid rums- och lägesprepositioner i fornsvenskan.
  2. 2Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. Såramålsbalken (Holm B 59) Autentiska kontrasterande belägg på i och ā i Äldre Västgötalagen.
  3. 3Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 123–126 Semantiska principer bakom dubbel kasusrektion i svensk språkhistoria.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk