Fråga om person, sak och egenskaper
IHuar sum þænna man dræpær... þa skal han böta.
”Vem som än dräper denne man... då skall han böta.”
Äldre Västgötalagen, Dråpsbalken (Holm B 59)2
De fornsvenska interrogativa pronomina (frågeorden) används för att efterfråga person, ting, identitet eller egenskaper. Systemet är fördelat på två syntaktiska kategorier: de substantiviska frågeorden hvo (nominativ för person: 'vem'), hvem (ursprungligen dativ för person: 'åt vem'), hves (genitiv: 'vems') och hvat (nominativ och ackusativ för sak: 'vad'), samt de adjektiviska och determinerande frågeorden hvilker ('vilken'), hvilik ('vilkendera') och hvar ('vilkendera av två'). I äldsta fornsvenska upprätthålls en strikt skillnad mellan personfrågan (hvo/hvem) och sakfrågan (hvat), och hvilker kongruerar som ett starkt adjektiv i tre genus och fyra kasus.13
- Formgrupper
- Substantiviska frågeord (hvo, hvem, hvat) och adjektiviska frågeord (hvilker, hva/hvat firi)
- Urval
- Fornnordisk skillnad mellan urval bland två (hvar) och bland flera (hver / hvilker)
- Kasus
- Fullständiga kasusstammar: nom. hvo, gen. hves, dat. hvem, ack. hvem / hvat
- Grammatikalisering
- Dativformen hvem expanderar till subjekts- och objektsform (modernt vem)
| Kasus | Personfråga ('vem') | Sakfråga ('vad') |
|---|---|---|
| Nominativ | hvo (hva, hvem) | hvat (hvæ) |
| Genitiv | hves | hves |
| Dativ | hvem (hvæm) | hvi (hvy) |
| Ackusativ | hvem (hvan) | hvat (hvæ) |
| Kasus | Maskulinum | Femininum | Neutrum |
|---|---|---|---|
| Nominativ | hvilker | hvilik | hvilkit |
| Genitiv | hvilks | hvilikrar | hvilks |
| Dativ | hvilkum | hvilikri | hviliku |
| Ackusativ | hvilkan | hvilika | hvilkit |
I äldre fornsvenska var hvo den enda legitima nominativformen för person ('hvo är där?'), medan hvem uteslutande var dativ ('hvem gaf han det?'). Redan under medeltiden genomgick frågeorden samma utveckling som de personliga pronomina: dativformen hvem övertog ackusativens roll, och under 1400-talet började hvem även användas som subjektsform i nominativ, vilket resulterade i modern svenskas enhetsform vem.
Huar sum kirkiu vil byggia bondi at sinum lut...
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 2 (Holm B 59)Huar fungerar här som generaliserande och interrogativt relativpronomen ('den som, vilken som').
hwæim sé borinn niðʀ drængi
Rökstenen (Ög 136), återgiven i vikingagrammatiken s. 451Exemplet uppvisar den arkaiska dativen hwæim ('åt vem') i indirekt frågesats.
Bestäm kasus och funktion för följande interrogativa pronomen:
- Form A
- hvo
- Form B
- hves
- Form C
- hvi
- Form D
- hvilkan