Svaga feminina abstrakter med genomgående -i i singularis: glæþi, mildi, ræddi och styrki
Iaf gudz naþum oc mildi ... hafua glæþi oc friþ.
Äldre fornsvenska urkunder och Äldre Västgötalagen (Holm B 59)2
De svaga īn-stammarna utgör en sluten grupp feminina abstraktnamn som ursprungligen avletts från adjektiv (t.ex. glæþi av glaþer, mildi av milder, styrki av styrker). Klassen utmärker sig i fornsvenskan genom ett exceptionellt enkelt och enhetligt singularisschema: ändelsen -i används genomgående i samtliga fyra kasus (nominativ, genitiv, dativ och ackusativ). Eftersom orden betecknar abstrakta egenskaper eller tillstånd saknade de i princip pluralformer under äldre tid.13
- Ordklass
- Substantiv
- Stamklass
- Svaga īn-stammar (urgermanskt *-īn-)
- Genus
- Femininum
- Typord
- glæþi, mildi, styrki, ræddi, snilli, svæfni, hylli
- Modern motsvarighet
- Abstrakta substantiv på -e och avledningar (glädje, mildhet, styrka, snille)
- Oföränderlig singularis
- Nominativ, genitiv, dativ och ackusativ singularis slutar alla på -i: glæþi, mildi, styrki.
- Abstrakt semantik
- Orden betecknar egenskaper, sinnesstämningar och mentala tillstånd, varför pluralis saknades i det äldre språkskedet.
- I-omljud i stammen
- Stammen uppvisar regelbundet i-omljud från det urnordiska suffixet -īn-: gladh > glæþi, stark > styrki.
- Bestämd form
- glæþin, glæþinnar, glæþinni, glæþina.
| Kasus och numerus | glæþi (obestämda former) | Slutartikel | glæþi (bestämd form) |
|---|---|---|---|
| Nominativ singularis | glæþi | -in | glæþin |
| Genitiv singularis | glæþi | -innar | glæþinnar |
| Dativ singularis | glæþi | -inni | glæþinni |
| Ackusativ singularis | glæþi | -ina | glæþina |
Eftersom obestämda īn-stammar har identisk form i alla singulariskasus kan kasus inte utläsas ur ordets egen ändelse. Kasustilldelningen måste i stället bestämmas ur satsdelens syntaktiska funktion eller ur kongruerande ord (t.ex. stor glæþi i nominativ/ackusativ mot storre glæþi i dativ). Under yngre fornsvensk tid kunde enstaka ord bilda sekundära pluralformer, antingen svagt på -ur (efter ōn-stammarna) eller starkt på -ir.
himinflæþi, glæþi (ack. sg. obest.)
Mård 2018 (s. 28, avsnitt 4.9)I medeltida runinskrifter representeras klassen av himinflæþi och glæþi i ackusativställning. Beläggen bekräftar att ordens form var stabil på -i oberoende av syntaktisk omgivning.
af gudz naþum oc mildi ... hafua glæþi oc friþ
Äldre Västgötalagen och fornsvenska diplommildi står som dativled efter prepositionen af, medan glæþi står som ackusativiskt objekt till infinitiven hafua. Båda formerna uppvisar oförändrad -i-form.
I meningen 'medh mikilli glæþi for han hem' – vilket kasus har 'glæþi', och hur kan man avgöra det trots att formen är identisk i alla kasus?