Språkkontakt, ordlån och strukturella förändringar i det medeltida Sverige
IBefalningxman oc borgamestare vthvalde thessa radhmen...
”Befallningsmannen och borgmästarna utvalde dessa rådmän...”
Stockholms stads tänkebok / Wessén 1970 s. 421
Det medeltida lågtyska inflytandet på svenskan utgör ett av de mest omfattande språkkontaktfenomenen i Europas historia. Genom Hansans dominerande ställning inom handel, stadsförvaltning och hantverk från mitten av 1200-talet till senmedeltiden översköljdes fornsvenskan av lågtyska lånord. Som Elias Wessén (1970) visat i sin klassiska studie berörde detta inflytande inte enbart det materiella ordförrådet, utan omvandlade språkets morfologiska byggstenar genom inlånade ordbildningsaffix (be-, för-, -het, -inna) och påverkade syntaxen genom nya verbkonstruktioner (bliva, bliva varda) och kanslistilens meningsbyggnad.123
- Historisk kontext
- Hansans dominans i städerna (Stockholm, Visby, Kalmar) ca 1250–1500
- Elias Wessén (1970)
- Om det tyska inflytandet på svenskt språk under medeltiden
- Morfologiska lån
- Prefix (be-, för-, ge-, an-, er-) och suffix (-het, -inna, -eri, -ska)
- Syntaktiskt inflytande
- Kanslistil, ordföljd, verbkonstruktioner med bliva (Loenheim 2013, Holmlund 2024)
| Affixtyp | Lågtyskt morfem | Fornsvenskt exempel | Funktion / Betydelse | Modern svensk form |
|---|---|---|---|---|
| Verbprefix | be- (be-) | begynna, bevara, beholla | Transitivisering, perfektivering | begynna, bevara |
| Verbprefix | for- (vor-) | fordriva, forlika, forarga | Avlägsnande, förändring, förstärkning | fördriva, förlika |
| Substantivsuffix | -het (-hêd) | falskhet, mildhet, klokhet | Abstrakta egenskapsord | -het (falskhet) |
| Femininumsuffix | -inna (-inne) | drotninginna, bispynna | Kvinnlig yrkes- eller ståndsbeteckning | -inna (grevinna) |
| Hjälpverb | bliva (blîven) | bleff fanger, bleff dödher | Inchoativ kopula och passivhjälpverb (Loenheim 2013) | bli / bliva |
Wessén (1970) framhåller att språkkontakten var intensivast i de tvåspråkiga handelsstäderna Stockholm och Visby, där tyskar och svenskar delade stadsråd och gillen. Lågtyskan hade hög social prestige som handelns och det moderna stadslivets språk. Orden lånades inte bara in som isolerade glosor, utan integrerades fullständigt i det fornsvenska böjningssystemet: tyska substantiv böjdes i fornsvenska kasus (en borgamestare, borgamestaranum, borgamestara) och verb inlemmades i de svaga böjningsklasserna.
Borgamestara oc radh lofwadhe at hielpa then kōpman...
Stockholms stads tänkebok / Wessén 1970 s. 56Dubbla lågtyska lånord i svensk syntaktisk dräkt: borgamestare (lgt. bōrghermēster) och kōpman (lgt. kōpman) inordnade i fornsvensk sats.
Han bleff ther dödher af thessom skadha...
Själens tröst / Loenheim 2013 s. 28Lågtyskt bliva som inchoativ kopula: bleff med predikativ dödher i stället för fornsvenskt varþ.
Identifiera vilka ord och affix i följande mening som härrör från lågtyskan:
- Mening 1
- Borgamestaren befalte fogten at forlika saken.
- Mening 2
- Hon viste hans falskhet oc oredhelikhet.
- Mening 3
- Kopmannen blef fangen a skipeno.