Grammatik — r-stammar
r-stammar

Släktskapsord med stamväxling och omljudd pluralis: faþir, broþir, moþir, dottir och systir


I

Fæþær oc sun eghu saman at gænge. Fæþær oc sun skulu firi annars værk eigh bøtæ.

Äldre Västgötalagen, Rättslösabalken 3 och Mandråpsbalken 6 (Holm B 59)2

De starka r-stammarna utgörs av en sluten, ålderdomlig grupp centrala indoeuropeiska släktskapsord: faþir ('fader'), broþir ('broder'), moþir ('moder'), dottir ('dotter') och systir ('syster'). Klassen kännetecknas av en markant stamväxling: i nominativ singularis slutar stammen på -ir (faþir, moþir), medan de oblika kasusen i singularis har stam på -ur (faþur, broþur, moþur). I pluralis uppträder genomgående i-omljud i rotvokalen (fæþer, brøþer, møþer, døtrar).13

Ordklass
Substantiv
Stamklass
r-stammar (konsonantiska släktskapsord på *-r-)
Genus
Maskulinum (faþir, broþir) och femininum (moþir, dottir, systir)
Typord
faþir, broþir; moþir, dottir, systir
Modern motsvarighet
Omljudspluraler för släktskapsord (fader – fäder, broder – bröder, moder – mödrar, dotter – döttrar, syster – systrar)
Kännetecken och böjningsmönster
Stamväxling i singularis
Nominativ slutar på -ir (faþir, moþir), medan ackusativ, dativ och genitiv bildas på -ur (faþur, moþur); maskuliner får ofta s-genitiv på -urs (faþurs).
I-omljud i pluralis
Nominativ och ackusativ pluralis har omljudd rotvokal: a > æ (faþir > fæþer), o > ø (broþir > brøþer, moþir > møþer, dottir > døtrar).
Feminin pluralbildning
dottir och systir antar i pluralis ändelsen -ar efter omljud: døtrar, systrar (äldre døtr, systr).
Bestämd form
faþirin, faþursins, faþurnum, faþurin; pl. fæþrinir, fæþranna, fæþrumin, fæþrina.
Fullständiga paradigm: faþir (m.) och moþir (f.)
Böjning av faþir ('fader') och moþir ('moder') i obestämd och bestämd form
Kasus och numerusfaþir (obest.)faþir (best.)moþir (obest.)moþir (best.)
Nominativ singularisfaþirfaþirinmoþirmoþirin
Genitiv singularisfaþur(s)faþursinsmoþurmoþurinnar
Dativ singularisfaþurfaþurnummoþurmoþurinni
Ackusativ singularisfaþurfaþurinmoþurmoþurina
Nominativ pluralisfæþer / fæþirfæþrinirmøþer / møþirmøþrina(r)
Genitiv pluralisfæþrafæþrannamøþramøþranna
Dativ pluralisfæþrumfæþruminmøþrummøþrumin
Ackusativ pluralisfæþer / fæþirfæþrinamøþer / møþirmøþrina(r)
Ljudhistorisk bakgrund och ändelsesynkope

Växlingen mellan nominativens -ir och de oblika kasusens -ur går tillbaka på indoeuropeiska avljudsväxlingar i stammen (*-tēr / *-tr-). I pluralis genitiv och dativ synkoperas stamvokalen regelbundet framför vokaländelse: fæþ-r-a, brøþ-r-um, møþ-r-a. Pluralformerna døtrar och systrar visar hur den feminina pluraländelsen -ar sekundärt anslutits till omljudda stammar.

Belägg i Äldre Västgötalagen och runinskrifter

døyr faþir oc liuær sun æptir ... takær sun arf æptir faþur sin

Äldre Västgötalagen, Arvdabalken 1 (Holm B 59)

faþir står som nominativt subjekt, medan faþur står i ackusativ som rektionsled efter prepositionen æptir, vilket tydligt visar den morfologiska växlingen faþir : faþur.

faþiR, broþir (nom. sg.), faþur (ack. sg.), totiR, moþi- (nom. sg.), moþor (ack. sg.)

Mård 2018 (s. 24–25, tabell 11–12)

Runmaterialet belägger distinktionen mellan nominativens -ir/-iR och ackusativens -ur/-or. Former där broþir uppträder i ackusativställning tolkas som tidiga tecken på att nominativformen börjar överta objektets roll.

Övning: analysera kasusskillnaden faþir / faþur

I en lagtext står: 'dræpær maþer faþur sin'. Varför heter det 'faþur' och inte 'faþir' i denna sats?

Källor
  1. 1Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 100–101 r-stammarnas paradigm, släktskapsord och stamväxling.
  2. 2Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. PDF-s. 4, Arvdabalken 1 Belägg på faþir och faþur i Äldre Västgötalagen.
  3. 3Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 98–101 r-stammarnas morfologi och bevarande i nusvenska omljudspluraler.
  4. 4Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). s. 334–337 (§ 433–435) r-stammarnas fullständiga historiska ljudlära, avljud och synkope.
  5. 5Birger Mård, Substantivböjningen i medeltida svenska runinskrifter (Uppsala universitet, 2018). s. 24–25 (PDF-s. 24–25), tabell 11–12 r-stammar i medeltida runinskrifter: faþiR/faþur, broþir, moþor.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk