Grammatik — Oregelbunden komparation
Oregelbunden komparation

Suppletiva och stamväxlande gradformer


I

Givær maþer oghnum manni saar... þa skal böta verro saare mæþ meer botum.

”Tillfogar man någon ett sår... då skall man böta för det värre såret med större böter.”

Äldre Västgötalagen (Holm B 59), Såramålsbalken2

En grupp centrala och högfrekventa fornsvenska adjektiv bildar komparativ och superlativ med en helt annan rot eller med kraftiga historiska stamväxlingar (så kallad suppletiv komparation). Fenomenet går tillbaka till urindoeuropeisk tid, där olika rötter användes för att beteckna grundegenskapen respektive den relativa stegringen. Dessa former måste läras som slutna paradigmserier: goþer har komparativen bætri och superlativen bæztr (bæst); illr eller vander har værri och værstr; mikill har meiri och mæstr; litill har minni och minztr; och gamall har ældri och ældster.13

Fenomen
Suppletion och historisk rotväxling i komparationen
Kärnserier
goþer–bætri–bæzt; illr–værri–værstr; gamall–ældri–ældster
Källor
Noreen (§ 443–445), Pettersson, Äldre Västgötalagen, Vikingagrammatiken
Fonologiskt särdrag
Omljud och konsonantassimilation (-zt ur -t-st)
De fornsvenska suppletiva serierna
Suppletiva och starkt rotväxlande komparationsserier i fornsvenska
BetydelsePositivKomparativSuperlativ (stark/svag)Morfologisk rot
god, dugliggoþerbætri (bættri)bæztr / bæstiRot *bat- (jfr bättre, bota)
ond, dåligillr / vanderværriværstr / værstiRot *wers- (jfr värre, värst)
gammalgamallældriældster / ældstiRot *ald- med i-omljud (jfr ålder)
stor, myckenmikill / stormeirimæstr / mæstiRot *mai- / *maist-
litenlitillminniminztr / minstiRot *minw- med i-omljud
mångamargher / mangirfleiriflæstr / flæstiRot *flo- / *flest-
Fonologi och grafemik: stavningen -zt-

I äldre fornsvenska handskrifter som Äldre Västgötalagen stavas superlativen av goþer och litill regelbundet med bokstaven z: bæztr, minztr. Grafemet z representerar här affrikatan eller konsonantklustret /ts/ eller /st/, som uppstått genom assimilation av dental stamkonsonant (-t-) plus superlativsuffixet (-str). I yngre fornsvenska förenklas denna stavning till bæster, bäst respektive minster, minst.

Autentiska belägg i Äldre Västgötalagen

þa skal böta verro saare mæþ meer botum... oc æn skal ældri broþir fyrra lut hava.

Äldre Västgötalagen, Såramålsbalken och Arvdabalken (Holm B 59)

Exemplet uppvisar två oregelbundna komparativer: verro (oblik form av værri, 'värre') och ældri ('äldre', komparativ till gamall med i-omljud). Båda fungerar som substantiverade eller attributiva juridiska termer.

Sva at bæzt ær... oc mæsta luten af goþzenu.

Äldre Västgötalagen, Rättslösabalken (Holm B 59)

Bæzt visar den arkaiska stavningen med -zt i superlativ; mæsta luten visar svag superlativ av mikill ('största delen').

Övning: analysera suppletiva gradformer

Identifiera positivformen och graden (komparativ eller superlativ) för följande tre fornsvenska former:

Form 1
meiri
Form 2
værstr
Form 3
minztr
Källor
  1. 1Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 107 De suppletiva fornsvenska komparationsserierna.
  2. 2Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. PDF-s. 7, 8 och 13 (Såramålsbalken, Arvdabalken, Rättslösabalken) Autentiska belägg för verro, meer, ældri, bæzt i Äldre Västgötalagen.
  3. 3Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). s. 338–341 (§ 443–445) Noreens historiska genomgång av suppletiva och defektiva komparationsparadigm.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk