Bruket av til, mællan och perifera genitivstyrande prepositioner
I
Bland de fornsvenska prepositionerna intar de genitivstyrande en särställning genom sin starka förankring i både språksystemet och kulturen. Den i särklass vanligaste genitivprepositionen är til, som i äldre fornsvenska konsekvent och undantagslöst fordrar att dess rektionsled böjs i genitiv (til skips, til handa, til vatz, til præstz). Utöver til styr en grupp relationella prepositioner härledda ur rumsadverb genitiv, framför allt mællan / millan ('mellan'), innan ('inom, innanför') och ūtan ('utom, utanför'). Detta genitivbruk har efterlämnat ett djupt avtryck i modern svenska genom oräkneliga fossiliserade fraser på -s.12
- Huvudpreposition
- til ('till') fordrar obligatoriskt genitiv i äldre fornsvenska
- Relationella prepositioner
- mællan / mællum ('mellan'), innan ('innanför'), ūtan ('utanför')
- Fossiliserade spår
- Modern svenskas stelnade fraser: till bords, till skogs, till hands, till sängs
- Geografisk spridning
- Karakteristiskt fornöstnordiskt drag (fornvästnordiska hade i stället til + ack./gen.)
Prepositionen til är ett av fornsvenskans mest distinkta grammatiska särdrag i jämförelse med fornvästnordiskan (där til i regel styrde ackusativ). I fornsvenskan styr til genitiv oavsett substantivets genus och deklination: maskuliner får -s (til skoghs), feminina svaga får -u (til kirkiu), feminina starka konsonantstammar får rotomljud eller -ar/-æ (til handa, til sængiar), och neutraler får -s (til bordhs, til skips).
| Stamklass / Genus | Nominativform | Form efter til | Ändelse | Modern stelnad relikt |
|---|---|---|---|---|
| Stark maskulin a-stam | skogher (skog) | til skoghs | -s | till skogs |
| Stark maskulin a-stam | bordher (bord/kant) | til bordhs | -s | till bords |
| Stark neutral a-stam | skip (skepp) | til skips | -s | till sjöss (analogisk) |
| Stark feminin rotstam | hand (hand) | til handa | -a | till handa / till hands |
| Stark feminin i-stam | sæng (säng) | til sængiar | -iar | till sängs (analogisk) |
| Svag feminin on-stam | kirkia (kyrka) | til kirkiu | -u | till kyrko (arkaisk) |
| Svag maskulin an-stam | granni (granne) | til granna | -a | till grannes (senare) |
Prepositionen mællan (även stavat mællum eller millom, ursprungligen dativ pluralis av substantivet mæþal 'mitt') användes för att markera mellanrum eller inbördes förhållande mellan två parter. I äldre lagspråk styrde mællan regelmässigt genitiv: mællan garþa ('mellan gårdar'), mællan byia ('mellan byar'). Även innan och ūtan styrde genitiv när de uttryckte rumslig eller juridisk gräns.
Skil skogh mællan tveggia byia...
Äldre Västgötalagen, ByalagsbalkenHär styr mællan genitiv pluralis: tveggia är genitiv av räkneordet tvē (två) och byia är genitiv pluralis av bȳ (by).
Sätt in det givna substantivet i korrekt genitivform efter prepositionen til i klassisk fornsvenska:
- 1. til + konunger (mask. a-stam)
- Fara till kungen
- 2. til + land (neutr. a-stam)
- Komma till land
- 3. til + kirkia (fem. svag on-stam)
- Gå till kyrkan
- 4. til + nāt (fem. rotstam)
- Vara till nattens inbrott