Genus, numerus, kasus, species, person, tempus, modus och diates
I
Den fornsvenska grammatiken organiseras kring en uppsättning grammatiska kategorier som är betydligt mer finmaskiga än i modern svenska. I nominalsystemet (substantiv, adjektiv, pronomen, räkneord) böjs orden efter fyra samverkande kategorier: genus (maskulinum, femininum, neutrum), numerus (singularis, pluralis), kasus (nominativ, genitiv, dativ, ackusativ) och species (obestämd och bestämd form). I verbsystemet uttrycks fem distinkta kategorier: person (1:a, 2:a, 3:e), numerus (singularis, pluralis), tempus (presens, preteritum), modus (indikativ, konjunktiv, imperativ) och diates (aktivum och mediopassivum). Varje ordform i en fornsvensk text kan definieras exakt utifrån dess specifika kombination av dessa kategorier.12
- Nominala kategorier
- Genus (3), numerus (2), kasus (4) och species (2)
- Verbala kategorier
- Person (3), numerus (2), tempus (2), modus (3) och diates (2)
- Morfologisk bärighet
- Kategorierna realiseras syntetiskt genom ändelser och vokalväxlingar
- Historisk förändring
- Fornsvenskan uppvisar fullt bevarade kategorier som förenklats i nysvenskan
I fornsvenskan är det nominala systemet fullständigt fyrkasussystem. Substantivets inneboende genus (maskulinum, femininum eller neutrum) styr kongruensen hos determinerande och attributiva ord. Kasuset anger ledets syntaktiska roll i satsen, medan species anger bestämdhet och numerus anger antal.
| Domän | Kategori | Värden i fornsvenska | Morfologiskt uttryckssätt | Exempelform |
|---|---|---|---|---|
| Nominal | Genus | Maskulinum, femininum, neutrum | Stamklass och kongruensändelser | en gōþer maþer / eeth got skip |
| Nominal | Numerus | Singularis, pluralis | Ändelser och rotvokalsväxling | fisker (sg.) / fiskar (pl.) |
| Nominal | Kasus | Nominativ, genitiv, dativ, ackusativ | Affix (-r, -s, -i, -a, -um) | konungi (dativ), konungs (genitiv) |
| Nominal | Species | Obestämd, bestämd | Enklitisk slutartikel (-in, -it, -na) | bōndi (obest.) / bōndin (best.) |
| Verbal | Person | 1:a, 2:a, 3:e person | Särskilda personändelser i pluralis | vi bindom (1p), i binden (2p) |
| Verbal | Tempus | Presens, preteritum | Presensmorfem vs avljud/dentalsuffix | kallar (pres.) / kallaþi (pret.) |
| Verbal | Modus | Indikativ, konjunktiv, imperativ | Modala ändelsevokaler och omljud | han ær (ind.) / han se (konj.) |
| Verbal | Diates | Aktivum, mediopassivum | Suffixet -s / -sk fogat till verbformen | kallar (akt.) / kallas (pass.) |
När en sats konstrueras i fornsvenska måste kategorierna harmonieras genom kongruens. Om subjektet är 1:a person pluralis maskulinum i bestämd form, måste subjektets alla bestämningar dela maskulint genus, pluralt numerus och nominativt kasus, medan det finita verbet obligatoriskt måste anta ändelsen för 1:a person pluralis (-om).
Þrīgier luther skulu a þingi varþa...
Äldre Västgötalagen, TingsmålabalkenI frasen þrīgier luther kongruerar räkneordet þrīgier i maskulinum nominativ pluralis med maskulina substantivet luther ('lotter, ärenden'); hjälpverbet skulu står i pluralis kongruerande med subjektet.
Bestäm samtliga tillämpliga grammatiska kategorier (genus, numerus, kasus, species / person, numerus, tempus, modus, diates) för följande former:
- Form 1: bōndanum
- Ur Äldre Västgötalagen
- Form 2: vārom
- Ur Södermannalagen
- Form 3: dræpi
- Ur Upplandslagen