Fornsvenskans och den historiska lingvistikens fackspråk
I
Studiet av fornsvenska kräver en förtrogenhet med den historiska lingvistikens och den traditionella grammatikens terminologi. Många av de begrepp som är centrala för fornsvenskan (såsom dativrektion, personkongruens, i-omljud och vokalbalans) saknar direkta motsvarigheter i beskrivningen av modern svenska eftersom strukturerna har försvunnit ur språket. Denna artikel fungerar som en systematisk begreppsapparat och uppslagsdel för de viktigaste termerna som används genomgående i Fornsvenska Studielabbets grammatikdokument.12
- Morfologiska termer
- Syntetisk, analytisk, kasus, rektion, kongruens, böjningsändelse
- Fonetiska termer
- I-omljud, u-omljud, avljud, brytning, synkope, apokope, vokalbalans
- Syntaktiska termer
- V2 (verb-andra-ställning), paratax, hypotax, asyndeton, fundament
- Funktion
- Pedagogisk ordlista och begreppsapparat för fornsvensk grammatik
För att kunna navigera obehindrat i grammatiken måste studeranden behärska de grundläggande morfosyntaktiska termerna:
| Term | Definition | Konkret fornsvenskt exempel | Betydelse i modern svenska |
|---|---|---|---|
| Syntetiskt språk | Språk där grammatiska relationer uttrycks med böjningsändelser fogade till ordstammen | konung-i (dativ sg.) | 'åt konungen' (kräver preposition i analytiskt språk) |
| Kasus | Böjningskategori hos nominala ord som anger syntaktisk funktion (subjekt, objekt, ägare) | fisker (nom), fisks (gen), fiski (dat), fisk (ack) | Nominativ, genitiv, dativ, ackusativ |
| Rektion | Ett ords (särskilt verb eller prepositions) krav på att ett styrt led ska stå i ett visst kasus | til styr genitiv: til skoghs | 'till skogs' |
| Kongruens | Formöverensstämmelse mellan samhöriga led i genus, numerus, kasus eller person | mæþ allum sinum godhum frændum | Alla led böjs i dativ pluralis maskulinum |
| Synkretism | När två skilda grammatiska funktioner sammanfaller till samma yttre form | skip ær nom. pl. och ack. pl. | Samma form har två funktioner |
| Fundament | Positionen före det finita verbet i en huvudsats (V2-ordföljd) | A þingi [fundament] skulu bōndir koma | Satsens inledande led före verbet |
I ljudläran och formhistorien används en rad etablerade termer för att förklara varför former ser ut som de gör:
| Term | Definition | Fornsvenskt exempel | Motsvarighet i nusvenska |
|---|---|---|---|
| Avljud | Gammal indoeuropeisk vokalväxling i verbrötter som uttrycker tempus | bīta – bēt – bitum – bitin | 'bita – bet – bitit' |
| I-omljud | Att en rotvokal blir främre/palatal under inflytande av forntida i/j i ändelsen | fot -> føter, sun -> synir | 'fot – fötter, son – söner' |
| U-omljud | Att en rotvokal (särskilt a) rundas till o/ø under inflytande av u/w i ändelsen | land -> lond, barn -> born | 'land – länder, barn – barn' |
| Brytning | Att en kort vokal klyvs till en diftong framför forntida a eller u | urgerm. *hertô -> hiærta | 'hjärta' |
| Synkope | Bortfall av en obetonad vokal i ordets mitt eller slut | urgerm. *fiskaR -> fsv. fisker / hestr | Vokalbortfall i ändelser |
| Vokalbalans | Regel där rotstavelsens längd styr ändelsevokalens kvalitet (kort rot -> -i/-u, lång rot -> -e/-o) | fara -> fari; binda -> bindo | Dialektalt drag i norrländska/dalmål |
I-omljud: fot -> føter; Avljud: bind – band – bundum
Filologisk terminologi / Pettersson s. 115Skillnaden mellan avljud (indoeuropeisk rotvokalväxling i starka verb) och omljud (nordisk assimilation av rotvokalen mot en ändelsevokal) är en av grundpelarna i historisk grammatik.
Koppla samman rätt grammatisk term med rätt fornsvenskt fenomen:
- Fenomen A
- Prepositionen til kräver att substantivet böjs i genitiv.
- Fenomen B
- Rotvokalen a i hand växlar till æ i pluralis hændær.
- Fenomen C
- Adjektivet gōþer ändrar form till gōþir när subjektet är maskulinum pluralis.