Stemma, varians, skrivarfel och principer för textkritisk rekonstruktion
IIngen medeltida handskrift är en felfri avskrift; filologens uppgift är att genom textkritisk jämförelse genomskåda skrivarens misstag.
”Ingen medeltida handskrift är en felfri avskrift; filologens uppgift är att genom textkritisk jämförelse genomskåda skrivarens misstag.”
Åhlén 2021 s. 12 / Collijn 191312
Filologisk textkritik är den vetenskapliga metod genom vilken forskare granskar, jämför och rekonstruerar historiska texter utifrån bevarade handskriftsvittnen. Eftersom boktryckarkonsten inte existerade kopierades varje fornsvensk text för hand av skrivare som ofrånkomligen gjorde misstag: ord hoppades över, rader upprepades, dialektala ord byttes ut och förklarande glosser i marginalen smög sig in i själva brödtexten. Genom att sammanställa handskrifternas varianter i en textkritisk apparat och upprätta ett släktträd över handskrifterna (stemma codicum) kan filologen spåra textens ursprungliga lydelse (arketypen) och skilja författarens ord från senare skrivarändringar.13
- Stemma codicum
- Släktträd över handskrifternas inbördes beroendeförhållande och avskrifter
- Skrivarfel
- Dittografi (upprepning), haplografi (utelämning), homoioteleuton (hopp mellan lika ordslut)
- Arketyp
- Den äldsta gemensamma rekonstruerbara förlagan till alla bevarade handskrifter
- Varians
- Textens rörlighet i ett medeltida handskriftslandskap utan tryckt fixering
När en medeltida skrivare satt i skriptoriet timme efter timme och kopierade en förlaga uppstod typiska mekaniska och kognitiva felaktigheter som har klassificerats i den textkritiska filologin:
| Typ av fel | Grekisk/Latinsk term | Mekanism | Exempel i fornsvenska handskrifter |
|---|---|---|---|
| Haplografi | Haplographia | Skrivaren skriver en bokstav/ett ord en gång istället för två | skululu -> skulu, a a þingi -> a þingi |
| Dittografi | Dittographia | Skrivaren råkar upprepa en bokstav eller ett ord | han han for til skoghs |
| Homoioteleuton | Homoeoteleuton | Ögat hoppar från ett ordslut till ett likadant längre ner på sidan | En hel mening hoppas över mellan två satser som båda slutar på -a |
| Metates | Metathesis | Två bokstäver byter plats av misstag | kallpa istället för klappa, bærga -> bræga |
| Marginalglossa | Glossem | En läsares förklaring i marginalen kopieras in i texten som om den vore författarens | Ett ovanligt lagord förses med modern synonym i texten |
Stemmametoden (utvecklad av filologen Karl Lachmann på 1800-talet) bygger på principen att gemensamma signifikanta skrivfel (fel som två skrivare inte kan ha begått oberoende av varandra) bevisar att handskrifterna härstammar från en gemensam förlaga. I en vetenskaplig utgåva redovisas alla dessa handskriftsvarianter i en notapparat längst ner på sidan (den textkritiska apparaten), vilket gör det möjligt för läsaren att själv kontrollera utgivarens textkritiska val.
Cod. A: dræpær maþær fiska... Cod. B: stæl maþær fiska...
Handskriftsvarians i Västgötalagens handskrifterHär uppvisar handskrift A verbet dræpær ('dödar, fångar') medan handskrift B har verbet stæl ('stjäl'). Filologen måste utifrån sammanhanget och lagens syfte avgöra vilken läsart som är arketypisk och vilken som är en sekundär skrivarändring.
Vilken typ av skrivarfel (haplografi, dittografi eller homoioteleuton) har drabbat följande två medeltida textpassager?
- Passage 1
- Handskriften har texten: '...ok han for for til tings mæþ them.'
- Passage 2
- I förlagan stod: 'Givær maþær iorþ. Sælier maþær iorþ.' I avskriften står endast: 'Givær maþær iorþ.'