Personnamnens morfologi, patronymika och kroppsdelsrelaterade binamn
I
Det medeltida svenska namnskicket utgör en fascinerande och språkligt rik gren av den fornsvenska onomastiken och ordbildningen. Före införandet av ärftliga släktnamn identifierades individer genom tre kompletterande namntyper: ett förnamn (dopnamn), ett patronymikon (fadersnamn) samt ofta ett personligt binamn (tillnamn). De traditionella inhemska förnamnen var tvåledade sammansättningar bildade av hedniska guda- eller djurnamn och stridselement (t.ex. Thor-stēn, Arn-biörn, Sig-rīþ). Patronymika fungerade som levande syntaktiska genitivkonstruktioner (Eric-s son). Därtill utvecklades ett rikt system av deskriptiva binamn, vilket Birger Mård (2020) kartlagt i sin studie över kroppsdelsrelaterade binamn i medeltida diplom och tänkeböcker.13
- Fornnordiska namn
- Tvåledade sammansättningar (t.ex. Thor-biörn, Ragn-valdr, Holm-ger)
- Patronymika
- Äkta genitivfraser på -son och -dotter (t.ex. Magnus Erici son, Margareta Peters dotter)
- Binamn
- Karakteriserande tillnamn baserade på utseende, härkomst eller egenskaper
- Forskning
- Birger Mårds (2020) avhandling 'Fornsvenska kroppsdelsrelaterade binamn'
De traditionella fornnordiska personnamnen var semantiskt transparenta sammansättningar med strikt fördelning mellan förled och efterled:
| Typ | Förled (Exempel & Betydelse) | Efterled (Exempel & Betydelse) | Sammansatt fornsvenskt namn | Genus |
|---|---|---|---|---|
| Teofort (gudamärke) | Thor- (guden Tor) | -stēn ('sten / klippa') | Thorstēn (Torsten) | Maskulinum |
| Zoofort (djurmärke) | Biörn- ('björn') | -ulfver ('varg') | Biörnulfver (Björnulv) | Maskulinum |
| Krigiskt element | Gudh- / Gun- ('strid') | -mar ('berömd') | Gunnar / Gudhmund | Maskulinum |
| Kvinnonamn | Ing- (guden Yngve) | -gerdh ('skydd, hägn') | Ingegærdh (Ingegerd) | Femininum |
| Kvinnonamn | Ragn- ('gudarnas råd') | -hild ('strid') | Ragnhild (Ragnhild) | Femininum |
Birger Mård (2020) visar att binamn var nödvändiga i medeltidssamhället för att skilja bönder och borgare med identiska förnamn från varandra. De kroppsdelsrelaterade binamnen bildades ofta genom determinativa sammansättningar eller adjektivavledningar som beskrev fysiska defekter, karakteristiska drag eller kroppsliga attribut:
| Binamn i fornsvenska | Morfologisk struktur | Bokstavlig betydelse | Diplomatiskt belägg / Sammanhang |
|---|---|---|---|
| Kroknæsa | Sammansättning: krōker + næsa | 'Han med den krokiga näsan' | Bonde i Uppland (SDHK 1420) |
| Blāfot | Sammansättning: blār (mörk/blå) + fōter | 'Blåfot (frostbiten fot)' | Borgare i Kalmar |
| Hafurbak | Sammansättning: hafurch (bock) + bak | 'Bockrygg (puckelryggig)' | Frälseman i Östergötland |
| Skægglø̄s | Avledning med privativt suffix -lø̄s | 'Skägglös' | Vittne i Västgötadiplom |
| Langben | Sammansättning: langer + bēn | 'Långben' | Bonde i Södermanland |
Olaus dictus Kroknæsa... bōndi i Vallentuna...
Svenskt Diplomatarium (SDHK) / Mård 2020I latinska och fornsvenska diplom introduceras binamnet ofta med formeln 'dictus' ('kallad'): Olaus dictus Kroknæsa ('Olof kallad Kroknäsa').
Analysera följande medeltida personbeteckning och dela upp den i förnamn, patronymikon och binamn samt förklara binamnets morfologi:
- Personbeteckning
- 'Thorsten Niclisson Langfot'