Grammatik — Adjektivkongruens
Adjektivkongruens

Samstämmighet med huvudordets genus, numerus och kasus


I

Þa skal han hænni morgongavu giva... oc firi tiu vitrum þa scal gyuæ byscupe þrer marker.

”Då skall han ge henne morgongåva... och före tio vintrar skall man ge biskopen tre marker.”

Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 3 / Pettersson s. 11312

Adjektivkongruens innebär att ett adjektiv böjs i överensstämmelse med sitt huvudord vad gäller genus, numerus och kasus. I fornsvenskan är kongruensen fullt operativ i både attributiv och predikativ ställning. Eftersom många substantivformer uppvisar synkretism (sammanfall mellan kasus eller numerus), fungerar adjektivets rikare pronominala ändelsesystem ofta som den avgörande indikatorn för frasens syntaktiska funktion. Kongruensen binder samman nominalfrasen och markerar dess gränser tydligt i en textmiljö med relativt fri ordföljd.13

Relation
Adjektiv ↔ huvudord / pronomen
Kongruenskategorier
Genus (3), numerus (2) och kasus (4)
Syntaktiska positioner
Attributivt inne i frasen, predikativt via kopulaverb
Typologiskt särdrag
Morfologisk redundans och hjälp vid kasusidentifiering
Kongruensmönster i tre genus
Kongruerande fraser i äldre fornsvenska (stark böjning)
SatsrollMaskulinum (drænger)Femininum (tunga)Neutrum (skip)
Nominativ sg.goþer drængergoþ tungagot skip
Genitiv sg.goþs drængsgoþrar tungugoþs skips
Dativ sg.goþum drængigoþri tungugoþu skipi
Ackusativ sg.goþan drænggoþa tungugot skip
Nominativ pl.goþir drængirgoþar tungurgoþ skip
Dativ pl.goþum drængiumgoþum tungumgoþum skipum
Kongruens som syntaktisk disambiguering

I många satser är substantivet formellt tvetydigt, men adjektivet klargör satsfunktionen. Till exempel har maskulina substantiv av a-stamstypen (fisk, dræng) nolländelse i ackusativ singularis, vilket i form sammanfaller med enstaviga neutrer. Det starka adjektivets ackusativändelse -an (goþan dræng) visar omedelbart att frasen är ackusativiskt direkt objekt. På samma sätt skiljer dativändelsen -um (fullum gældum) och genitivändelsen -ra (goþra manna) entydigt pluralformerna från singularformer.

Predikativ kongruens med flera subjekt

När ett predikativt adjektiv bestämmer flera subjekt med olika genus gäller strikta fornspråkliga regler: om subjekten har olika genus (t.ex. en maskulin och en feminin person, eller maskulinum och neutrum), böjs det predikativa adjektivet i neutrum pluralis (bæþi varu þau glaþ). Detta neutrum pluralis fungerar som semantiskt omarkerat genus vid samordning.

Autentiska belägg i källorna

Kænnir han a fæ sitt alt lifuanda... þa skal han hava hest goþan oc goþa koo.

Äldre Västgötalagen, Tjuvabalken 3 (Holm B 59)

Dubbel ackusativkongruens i samma sats: hest goþan (mask. ack. sg.) och goþa koo (fem. ack. sg.). Ändelserna -an respektive -a kongruerar strikt med de koordinerade objekten.

Iach Eric Nielssøn gør viterlikt allom mannom...

SDHK 18949 (1418), diplom i Allhammar s. 8

Diplomet visar dativpluraliskongruens mellan bestämning och huvudord: allom mannom (yngre variant av allum mannum). Viterlikt kongruerar som predikativt neutrum singularis med den efterföljande at-satsen.

Övning: identifiera kongruens och kasus

I följande tre fornsvenska fraser – bestäm genus, numerus och kasus för adjektivet och förklara hur det kongruerar med huvudordet:

Fras 1
langan veg
Fras 2
goþu live
Fras 3
allir cristnir konongær
Källor
  1. 1Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 102–104 och 113–114 Kongruensregler, genus-, numerus- och kasusöverensstämmelse.
  2. 2Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. PDF-s. 1 och 10 (Kyrkobalken 1 och 3, Tjuvabalken 3) Autentiska kongruerande fraser i Äldre Västgötalagen.
  3. 3Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). s. 320–325 (§ 424–428) Noreens systematiska framställning av adjektivändelser och kongruens.
  4. 4‘Liten vikingagrammatik’, appendix i Vikingarnas språk, s. 429–457; lokal verifierad transkription. s. 441–442 i den transkriberade källan Kongruensregler vid blandat genus i nordisk grammatisk tradition.
  5. 5Anette Allhammar, Det fornsvenska kasussystemets förändring under 1400-talet (Stockholms universitet, 2022–2023). s. 8 och 16–18 (PDF-s. 11 och 19–21) Kongruens i 1400-talsdiplom och dess försvagning.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk