Grammatik — Relativa pronomen och partiklar
Relativa pronomen och partiklar

Relativ bisatsanknytning med sum, æn och hvilkin


I

Vi skulum ængin sakan gøra, sum sakløs ær.

”Vi skall inte göra någon skyldig som är saklös (oskyldig).”

Pettersson s. 113 / Fornsvenskt lagspråk1

I fornsvenskan inleds relativa bisatser framför allt av den oböjliga relativa partikeln sum (eller som), som knyter bisatsens innehåll till ett korrelat i den överordnade satsen. Till skillnad från tyskan och latinet böjs sum varken i genus, numerus eller kasus. Bisatsens egna satsdelar tilldelas i stället kasus helt oberoende av korrelatets kasus i modersatsen. Vid sidan av sum förekommer i äldre lagtext den arkaiska partikeln æn eller sammansatta konstruktioner med demonstrativet (sa sum / þæn sum). Under medeltidens senare del lånades dessutom det adjektiviska hwilkin in under lågtyskt inflytande som ett kongruerande relativt pronomen i kansli- och skriftspråk.12

Huvudelement
Den oböjliga partikeln sum ('som') och arkaiska æn
Kongruerande relativ
Det yngre pronominet hwilkin ('vilken')
Syntaktisk roll
Inledning av relativ bisats och korrelatkoppling
Kasusoberoende
Relativmarkören bär inte korrelatets kasus vidare; bisatsens funktion styr
Relativsystemets uppbyggnad
Relativa anknytningsformer i fornsvenska
Form / KonstruktionMorfologisk typMiljö / TextskiktFunktion
sum (som)Oböjlig partikelKlassisk och yngre fornsvenskaStandardmarkör för person och sak
æn (er)Oböjlig partikelRunsvenska och äldsta lagtextArkaisk relativpartikel efter demonstrativ
þæn sum / huar sumDemonstrativ/indefinit + partikelLagspråk (Äldre Västgötalagen)Generaliserande relativsubjekt ('den som')
hwilkin (hvilken)Kongruerande pronomenSen fornsvenska och kanslispråkSyftar på föregående sats eller nominalfras
Kasusautonomi i relativkonstruktioner

Ett fundamentalt analysdrag i fornsvensk syntax är att relativpartikeln sum inte överför korrelatets kasus till bisatsen. I meningen Vi skulum ængin sakan gøra, sum sakløs ær står korrelatet ængin i ackusativ som direkt objekt i huvudsatsen, medan det relativa subjektet i bisatsen fordrar nominativ, vilket avspeglas i att predikativet sakløs står i maskulin nominativ singularis. På samma sätt kräver ett relativt objekt inne i bisatsen ackusativ eller dativ oavsett om korrelatet var subjekt.

Autentiska belägg i Äldre Västgötalagen

Huar sum kirkiu vil byggia bondi at sinum lut...

Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 2 (Holm B 59)

Konstruktionen huar sum fungerar som generaliserande relativinledning ('vilken som / den som vill bygga kyrka').

Krister ær fyrst i laghum warum þa ær cristna var...

Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 1 (Holm B 59)

Exemplet visar den temporala och relativa partikeln ær/æn i samspel med demonstrativet þa ('därefter det som är vår kristna tro').

Övning: analysera relativsatser och kasus

I meningen 'Han gaf manninum got skip, sum goþer var' – identifiera korrelatet, relativmarkören och förklara varför predikativet goþer står i nominativ:

Fråga 1
Vad är korrelat till sum?
Fråga 2
Vilket kasus har korrelatet i huvudsatsen?
Fråga 3
Varför har goþer nominativform i bisatsen?
Källor
  1. 1Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 113–115 Relativa bisatser med sum och kasusautonomi i fornsvenska.
  2. 2Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). s. 363–364 (§ 464) Noreens redogörelse för sum, æn och det relativa hwilkin.
  3. 3Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. PDF-s. 1 (Kyrkobalken 1 och 2) Relativa och generaliserande konstruktioner i Äldre Västgötalagen.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk