Kasussammanfall, nya objektsformer och kongruensens upplösning
IIach Eric Nielssøn gør viterlikt allom mannom thetta breff see æller høra kæro viner...
”Jag Erik Nilsson kungör för alla män som ser eller hör detta brev, kära vänner...”
SDHK 18949 (Allhammar 2023, s. 8)2
Pronomensystemets förändring under senmedeltiden och 1500-talet utgör en av de mest genomgripande omstöpningarna i svensk språkhistoria. Förändringen skedde asymmetriskt: i första och andra person (singularis och pluralis) sammanföll ackusativ och dativ till förmån för de gamla ackusativformerna (mik > mig, þik > dig, sik > sig, os > oss, iþer > er), medan utvecklingen i tredje person gick i rakt motsatt riktning, där de gamla dativformerna övertog rollen som allmän objektsform (honom, hänne > henne, þøm/þem > dem) och slog ut de gamla ackusativerna (han, hana, þa). Samtidigt ersattes de pronominella genitiverna med invariabla former på -s (hans, hännas/hännes, theras), och det demonstrativa þæn ('den') expanderade på bekostnad av han och hon vid icke-mänsklig referens.12
- Period
- Yngre fornsvenska och övergången till äldre nysvenska (1350–1550)
- Huvudprocess
- Asymmetriskt dativ/ackusativ-sammanfall, s-genitiv och nominal kongruensupplösning
- 1 & 2 person
- Ackusativen segrar (mik/þik slår ut mær/þær)
- 3 person
- Dativen segrar som objektsform (honom/hænne/þem slår ut han/hana/þa)
| Äldre fornsvenskt system | Mellanfas (1400-tal) | Resultat (nysvenska) | Mekanism |
|---|---|---|---|
| 1 & 2 pers. dat. mær, þær, sær vs ack. mik, þik, sik | mik/þik/sik tränger ut mær/þær | mig, dig, sig (enhetsform) | Ackusativformen generaliseras som objektskasus |
| 3 pers. ack. han, hana, þa vs dat. honom, hænne, þem | dativformerna övertar direkt objekt | honom, henne, dem | Dativformen generaliseras som allmänt objektskasus |
| Genitiv hænna(r), þera, hans | analogiskt -s fogas till genitiven | hennes, deras, hans | Systematisering av invariant s-genitiv i pronomen |
| Demonstrativ och pronomen: han/hon för ting | þæn ('den') övertar referens till ting | den (utrum) | Grammatiskt tregenussystem övergår till utrum/neutrum |
| Adjektiviska pronomen (min, þin, sin) | Kongruensändelser försvagas | min/mitt/mina | Bortfall av särskilda kasusändelser i nominalfrasen |
Den asymmetriska sammansmältningen mellan ackusativ och dativ är typologiskt anmärkningsvärd. I första och andra person fanns tidigt en fonetisk och funktionell dragning mot ackusativformerna mik och þik som ledde till att dativen mær och þær försvann redan under klassisk fornsvenska. I tredje person levde däremot de gamla ackusativerna han och hana kvar länge, i synnerhet som svagt betonade enklitiska former efter verb (t.ex. 'saghdhe-n' för sade han eller sade honom), innan dativformerna honom och henne definitivt etablerades som standardspråkets objektsformer under 1500-talet.
Allhammars (2023) undersökning av 1400-talsdiplom från Närke visar att pronominell kongruens ofta upprätthålls med stor noggrannhet även när substantivens egna böjningsändelser börjat vackla. Demonstrativa och possessiva pronomen fungerade därmed som morfologiska stödpelare för kasusmarkeringen långt in i senmedeltiden, innan systemet slutgiltigt förenklades mot äldre nysvenska.
Iach Eric Nielssøn gør viterlikt allom mannom thetta breff see æller høra kæro viner...
SDHK 18949 (Allhammar 2023, s. 8)Diplomet visar possessivet i dativ allom mannom och demonstrativet thetta breff i ackusativ, vilket exemplifierar senmedeltida pronominal kongruens.
...ath the ey sculu henne forsmæ æller vanwyrdha...
Arboga stads tänkebok (Holmlund 2018 / Pettersson s. 168)Henne (gammal dativ) används här som direkt ackusativobjekt till transitiva verb (forsmæ, vanwyrdha).
Analysera de historiska skiftena i följande två pronominala satser från 1400-talet:
- Fråga 1
- I satsen 'Han gaf mik boken' – vilken äldre dativform har mik ersatt?
- Fråga 2
- I satsen 'Iak saagh honom i bynom' – vilken äldre ackusativform har honom ersatt?
- Fråga 3
- Varför betraktas dessa två förändringar som asymmetriska?