Fornsvenskans konsonantfonem, geminering och artikulationsställen
I
Det fornsvenska konsonantsystemet var rikare och mer arkaiskt än modern standardsvenskas. Framför allt utmärktes språket av en full uppsättning frikativa ljud som sedermera har försvunnit eller omvandlats: dentala läspljud ([θ] och [ð], skrivna þ), bilabiala eller labiodentala frikativor ([f] och [v], skrivna f) samt velara frikativor ([ɣ], skrivet g i ord som dagher). Därtill spelade gemination (konsonantfördubbling) en helt avgörande roll: skillnaden mellan enkel och lång konsonant (t.ex. bita kontra bitta, hata kontra hatta) var strikt fonologiskt betydelseskiljande. Denna artikel ger en systematisk översikt över konsonanternas klassificering och distribution.12
- Klusiler
- p, t, k (tonlösa) samt b, d, g (tonande)
- Frikativor
- f/v (labiodental), þ/ð (dental), s (alveolar), h (glottal)
- Likvider & Nasaler
- r (apikal rullning), l (dental/tjockt l), m, n, ŋ
- Gemination
- Betydelseskiljande konsonantlängd (t.ex. hata vs hatta)
De fornsvenska konsonanterna klassificeras efter artikulationssätt och artikulationsställe i följande systematiska matris:
| Kategori | Labialer (läppljud) | Dentaler / Alveolarer | Velarer / Palataler | Glottaler |
|---|---|---|---|---|
| Tonlösa klusiler | p, pp (/p/, /p:/) | t, tt (/t/, /t:/) | k, kk (/k/, /k:/) | — |
| Tonande klusiler | b, bb (/b/, /b:/) | d, dd (/d/, /d:/) | g, gg (/ɡ/, /ɡ:/) | — |
| Tonlösa frikativor | f (/f/ i uddljud) | þ (/θ/ i uddljud), s | — | h (/h/) |
| Tonande frikativor | v (/v/ eller [β]) | ð (/ð/ i inljud) | ɣ ([ɣ] i inljud) | — |
| Nasaler | m, mm (/m/) | n, nn (/n/) | ŋ (skrivet ng/nk) | — |
| Likvider & Halvvokaler | v/w (/w/) | l, ll, r, rr (samt ᛦ) | j (/j/) | — |
Bland de mer särpräglade konsonantljuden märks 'tjockt l' (retroflex flapp [ɽ]), som uppstod ur fornnordiskt länkade /rð/ och /l/ i vissa dialekter (t.ex. i ord som borþ > boł, gåł). Vidare fanns i äldsta tid en distinktion mellan vanligt dentalt r (rullat med tungspetsen) och palatalt r (betecknat med ᛦ-runan i runskrift), vilket härstammade ur urgermanskt *z.
hata (/t/) vs hatta (/t:/)...
Konsonantgemination / Pettersson s. 56Minimalt par som visar geminationens betydelseskiljande roll: hata ('hysa agg') kontra hatta ('förse med hatt').
Bestäm artikulationsställe och tonande/tonlös status för de kursiverade konsonanterna i följande ord:
- 1. þing
- Bokstaven þ i uddljud
- 2. dagher
- Bokstaven gh i inljud
- 3. hafva
- Bokstaven f i intervokalisk ställning