Fundament, verbplacering och V2-regelns räckvidd
INu skulum vi tala um kirkiobolk...
”Nu skall vi tala om kyrkobalken...”
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken (Holm B 59)3
Verb-andra-regeln (V2) är en grundläggande syntaktisk princip i de germanska språken och utgjorde en bärande struktur i fornsvensk syntax. I en deklarativ huvudsats placeras det finita verbet strikt på andra plats i satsen, omedelbart efter den konstituent som intar fundamentet. Om fundamentet upptas av ett adverbial, ett objekt, ett predikativ eller en underordnad bisats, förskjuts subjektet obligatoriskt till positionen omedelbart efter det finita verbet (inversion). V2-regeln hade dock inte samma absoluta räckvidd i fornsvenska bisatser som i nysvenska, och undantag med V1 (verbinitial placering) fyllde specifika grammatiska och berättartekniska funktioner.12
- Kärnregel
- Finita verbet står strikt på andra plats i deklarativa huvudsatser
- Fundamentet
- Rymmer exakt en syntaktisk konstituent (fras eller bisats)
- Inversion vid icke-subjekt
- När fundamentet inte är subjekt placeras subjektet direkt efter verbet
- V1-undantag
- Frågesatser, imperativsatser och asyndetiska villkorssatser
| Fundament (position 1) | Finit verb (position 2) | Subjekt (vid inversion) | Adverbial/Objekt | Infinit verb |
|---|---|---|---|---|
| Subjekt: Bōndin | haver (finit) | — | hest sin | selt (supinum) |
| Adverbial: I garþi | stodh (finit) | maþrin | lange | — |
| Objekt: Þænna dōm | gaf (finit) | laghman | honom | — |
| Bisats: Þa han kom | hialp (finit) | han | grannum sinum | — |
| Predikativ: Riker | var (finit) | sa herra | allan sin aldær | — |
Fundamentet i en fornsvensk V2-sats kan normalt bara innehålla ett enda syntaktiskt led. Om två oberoende led föregick verbet utan konjunktion räknades detta som en avvikelse, såvida det inte rörde sig om ett topikalt adverbial och en partikel. När en bisats inleder meningen fungerar hela bisatsen som fundament, vilket innebär att det finita verbet i den efterföljande huvudsatsen står först, ofta förstärkt av korrelativadverbialet þā: 'Þa han kom heim, þa drak han öl'.
Nu skulum vi tala um kirkiobolk...
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken (Holm B 59)Klassisk V2-struktur med tidsadverbialet Nu i fundamentet, finit hjälpverb skulum i position 2, och pronomenet vi som inverterat subjekt.
Sva gingo the a þing...
Fornsvenskt rättsfall / Pettersson s. 127Sättsadverbial Sva i fundamentet följt av finit verb gingo och personligt pronomen the.
Identifiera fundamentet och det finita verbet i följande satser och ange om satsen uppvisar rak ordföljd eller inversion:
- Sats 1
- Gud skapi himil ok iordh.
- Sats 2
- A thæsse stund gaf konungin lagh.
- Sats 3
- Margom mannum hialp han i sinom daghum.