Starka feminina substantiv med ändelselös singularis och plural på -ar: graf, sak, sorg och mork
IKøpir maþer iorð i kyn sin ... bøte .iij. markær firi sak løsa.
Äldre Västgötalagen, Jordabalken 1 och Rättslösabalken (Holm B 59)2
De starka ō-stammarna är den största och viktigaste böjningsklassen bland fornsvenskans starka feminina substantiv. Klassen kännetecknas av att nominativ och ackusativ singularis är helt ändelselösa (graf, sak, iorð), medan genitiv singularis slutar på -a(r) och dativ singularis ålderdomligt på -u (grafu, iorþu) men ofta synkoperas till nollmorfem. I pluralis dominerar ändelsen -a(r) i nominativ och ackusativ, vilket gör klassen till en föregångare till svenskans ar-pluraler.13
- Ordklass
- Substantiv
- Stamklass
- Starka ō-stammar (urgermanskt *-ō-)
- Genus
- Femininum
- Typord
- graf, sak, sorg, mork, iorð, ferð, stund
- Modern motsvarighet
- Andra deklinationen med plural på -ar (sak – saker/sakar, gravar, sorger) samt genitivuttryck (sakens skull)
- Ändelselös singularis
- Nominativ och ackusativ singularis saknar helt ändelse (graf, sak, sorg, iorð).
- Genitiv singularis
- Slutar på -a(r): grafa(r), saka(r), iorþa(r).
- Dativ singularis
- Ursprungligen -u (grafu, iorþu), som dock tidigt synkoperas eller ersätts av den ändelselösa formen (graf, sak).
- Pluralmönster
- Nominativ och ackusativ har -a(r) (grafar, sakar); genitiv -a (grafa, saka); dativ -um (grafum, sakum).
- Bestämd form
- grafin, grafinnar, grafinni, grafina; pl. grafnana (grafana-r), grafanna, grafumin, grafnana.
| Kasus och numerus | graf (obest.) | graf (best.) | sak (obest.) | sak (best.) |
|---|---|---|---|---|
| Nominativ singularis | graf | grafin | sak | sakin |
| Genitiv singularis | grafa(r) | grafinnar | saka(r) | sakinnar |
| Dativ singularis | graf(u) | grafinni | sak(u) | sakinni |
| Ackusativ singularis | graf | grafina | sak | sakina |
| Nominativ pluralis | grafa(r) | grafnana / grafinar | saka(r) | saknana / sakinar |
| Genitiv pluralis | grafa | grafanna | saka | sakanna |
| Dativ pluralis | grafum | grafumin | sakum | sakumin |
| Ackusativ pluralis | grafa(r) | grafnana / grafina | saka(r) | saknana / sakina |
Ord med rotvokalen a uppvisar regelbundet u-omljud i former där ändelsen ursprungligen innehöll -u-. Så heter ordet för 'mark' (urgermanskt markō) mork i nominativ, ackusativ och dativ singularis (morku), medan genitiv singularis utan omljud heter markar. I pluralis heter genitiven marka och dativen morkum.
Køpir maþer iorð ... firi sak løsa ... bøte .iij. markær firi huaria
Äldre Västgötalagen, Jordabalken 1 och Kyrkobalken 8 (Holm B 59)iorð och sak uppträder som ändelselösa ackusativer. markær uppträder som plural ackusativ på -ær/-ar.
ro, sæl (nom. sg.), sialu, siæl (dat. sg.), naþa (pl. gen.), shallum (pl. dat.), runar, runir (pl. ack.)
Mård 2018 (s. 21–22, tabell 5–6)I medeltida runinskrifter beläggs nominativformerna ro och sæl utan ändelse. Dativformerna sialu och siæl visar variationen mellan bevarat -u och ändelsebortfall. Varianten runir visar dessutom partiell övergång till i-stammarnas pluralis.
I en text står frasen 'liggia i grafu'. Vilken form är 'grafu', och varför möter man i andra samtida texter formen 'i graf'?