Indoeuropeiska och germanska vokalväxlingar i stark verbböjning
IBiter hundær man, bøte fore saar...
”Biter en hund en man, skall ägaren böta för såret...”
Äldre Västgötalagen, Såramålsbalken (Holm B 59)3
Starka verb bildar preteritum utan dentalsuffix genom avljud, det vill säga systematisk vokalväxling i verbroten. Det fornsvenska starka verbet organiseras kring fyra fundamentala temaformer som styr hela paradigmet: (1) infinitiv (presensstammen), (2) preteritum singularis (indikativ 1 och 3 person, med avljudsstadium a/e/o), (3) preteritum pluralis (vilken även bär konjunktiv preteritum, ofta nollstadium eller förlängt stadium), samt (4) preteritumparticip (ofta nollstadium eller omljudd rot). De sex klassiska avljudsklasserna härstammar från urgermanska och indoeuropeiska rotstrukturer med sonanter och konsonanter, medan klass VII historiskt bildade preteritum genom reduplikation.12
- Verbtyp
- Starka verb (avljudsverb)
- Mekanism
- Kvalitativt och kvantitativt avljud i rotvokalen
- Klasser
- Sex historiska avljudsklasser samt en sjunde reduplicerande grupp
- Temaformer
- Infinitiv – preteritum sg. – preteritum pl. – preteritumparticip
| Klass | Rotstruktur | Infinitiv | Pret. sg. | Pret. pl. | Pret. part. | Exempelverb |
|---|---|---|---|---|---|---|
| I | rot med i-sonant | ī | ē | i | i | bīta – bēt – bitu – bitin |
| II | rot med u-sonant | iū / ū / ȳ | ø̄ | u | u / o | biūþa – bø̄þ – buþu – buþin |
| III | nasal/likvida + konsonant | æ / i / ia | a | u | u / o | binda – bant – bundu – bundin |
| IV | enkel likvida/nasal (r, l, m) | æ / i | a | ā | u / o | bæra – bar – bāru – borin |
| V | enkel obstruent (inte sonant) | æ / i | a | ā | æ / i | læsa – las – lāsu – læsin |
| VI | rot med a-avljud | a | ō | ō | a | fara – fōr – fōru – farin |
| VII | historisk reduplikation | varierande | ē / io | ē / io | presensvokal | falla – fioll – fiollu – fallin |
De fyra temaformerna är inte bara lösryckta former utan utgör byggstenar för hela verbböjningen: infinitiven ger presens indikativ och konjunktiv samt imperativ; preteritum singularis ger första och tredje person indikativ (utan personändelse); preteritum pluralis bildar bas för pluralformerna (-um, -in, -u) samt för hela konjunktiv preteritum genom i-omljud; preteritumparticipet bildar sammansatta tempus och passiv.
Biter maþer annan mæþ vilia... oc flyr...
Äldre Västgötalagen, Såramålsbalken (Holm B 59)Presens indikativ singularis 3 person biter av det starka verbet bīta (klass I).
Hitti han eigh domara... tha bant han handa hans...
Äldre Västgötalagen, Tjuvabalken (Holm B 59)Preteritum singularis bant av klass III-verbet binda, visande a-avljud och konsonantassimilation.
Bestäm avljudsklass för följande fyra verb utifrån deras temaformer:
- Verb A
- drīva – drēf – drivu – drivin
- Verb B
- skriūta – skrø̄t – skrutu – skrutin
- Verb C
- fara – fōr – fōru – farin
- Verb D
- stela – stal – stālu – stulin