Stamvariation, io-brytning i preteritum och ortografisk mångfald
ISua giorþi bondi sum lagh saghþu.
”Så gjorde bonden som lagen sade.”
Äldre Västgötalagen, Bygdelagsbalken (Holm B 59)3
Verbet göra (fornsvenska gøra, gæra, giora) uppvisar en ovanligt rik stam- och skrivvariation i handskriftsmaterialet. Morfologiskt är verbet svagt, men dess rot genomgick tidigt säregna ljudväxlingar: presensstammen uppträder i regel med omljudd vokal ø eller æ (gøra, gæra; presens indikativ gør, gær, görir), medan preteritumstammen och participet uppvisar brytningsdiftongen io (giorþi, giorþe; particip giorþer, neutr. gort / giort). I landskapslagarna och diplommaterialet är verbet ett av de mest frekventa predikaten i rättsliga formuleringar rörande gärningar, brott och förlikningar.12
- Verbtyp
- Oregelbundet svagt verb
- Infinitivvarianter
- gøra, gæra, giora, gera
- Preteritum
- giorþi / giorþe (med io-brytning)
- Preteritumparticip
- giorþer, gort, giort
| Numerus/person | Presens indikativ | Preteritum indikativ |
|---|---|---|
| singularis 1 (iak) | gør / gær | giorþi / giorþe |
| singularis 2 (þū) | gør(ir) / gær(ir) | giorþir |
| singularis 3 (han/hon/þæt) | gør / gær | giorþi / giorþe |
| pluralis 1 (vīr) | gørum / gærum | giorþum |
| pluralis 2 (Īr) | gørin / gærin | giorþin |
| pluralis 3 (þē/þēr) | gøra / gæra | giorþu |
Växlingen mellan presensvokalen ø/æ och preteritumvokalen io beror på fornnordiska ljudlagar: presensformerna påverkades av ett urgermanskt j som gav omljud, medan preteritumformerna härstammade från *garw-þ- där vokalen a genomgick u- eller w-brytning till io framför dentalsuffixet (giorþi).
Nu vil bondi kirkiu gøra; bønder mæla æn viþer...
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken (Holm B 59)Infinitiv gøra underordnad det modala verbet vil.
Sua giorþi bondi sum lagh saghþu.
Äldre Västgötalagen, Bygdelagsbalken (Holm B 59)Preteritum singularis giorþi med io-brytning i Bygdelagsbalken.
Bestäm tempus och person för följande former av gøra:
- Form 1
- gør
- Form 2
- giorþum
- Form 3
- gort