Grammatik — Nominativ
Nominativ

Subjekt, subjektivt predikativ och tilltalsform


I

Krister ær fyrst i laghum warum þa ær cristna var oc allir cristnir konongær.

Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 1 (Holm B 59)2

Nominativ är det grammatiska grundkasuset i fornsvenskan och bär framför allt satsens subjekt och subjektiva predikativ. I stark maskulin böjning bärs nominativ singularis av ändelsen -er eller -r (t.ex. fisker, dagher), medan feminina och neutrala starka substantiv är ändelselösa i singularis och därmed har sammanfallit med ackusativ redan i det äldsta skedet.13

Kasus
Nominativ
Kärnfunktion
Subjekt
Predikativ
Subjektivt predikativ vid kopulaverb
Formmärken
Stark maskulin -er/-r; svag maskulin -i/-e; femininer och neutrer ofta ändelselösa
Subjekt i satsen

Uerder maþer .i. kyrkiu dræpin þet ær niþings værk.

Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 3 (Holm B 59, s. 1)

maþer är grammatiskt subjekt i nominativ singularis (stark konsonantstam). dræpin är subjektspredikativt particip i nominativ maskulinum singularis och kongruerar i genus, numerus och kasus med subjektet.

Subjektivt predikativ

Sva var ok han goþer drænger.

Pettersson s. 113

Både pronominet han och nominalfrasen goþer drænger står i nominativ maskulinum singularis. Predikativet beskriver subjektets egenskaper efter kopulaverbet var och antar dess kasus genom predikativ kongruens.

Nominativformer i stark och svag böjning
Nominativ jämförd med ackusativ i tre genus
BöjningstypNom. sg.Ack. sg.Nom. pl.Ack. pl.
Stark maskulin (fisker)fiskerfiskfiska(r)fiska
Stark feminin (skuld)skuldskuldskuldi(r)skuldi(r)
Starkt neutrum (skip)skipskipskipskip
Svag maskulin (drupi)drupidrupadrupa(r)drupa
Svag feminin (gata)gatagotugoturgotur
Svagt neutrum (øgha)øghaøghaøghonøghon
Assimilation och ändelselöshet

Nominativändelsen -er/-r assimileras regelbundet till föregående konsonant efter s, l, n och r med lång vokal eller konsonantkluster: maþer heter i Äldre Västgötalagen ofta man, steinn blir sten, och ord som sakløs får ingen extra ändelse. Detta förklarar varför inte alla maskulina substantiv uppvisar ett synligt -er i skrift.

Övning: identifiera nominativ och predikativ

I den fornsvenska meningen 'Hæstær var goþær gripær' – identifiera satsens subjekt och predikativ samt ange vilka morfem som markerar nominativ i fraserna.

Källor
  1. 1Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 113–114 Nominativ vid subjekt och subjektivt predikativ.
  2. 2Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. PDF-s. 1, Kyrkobalken 1 och 3 Autentiska subjekt och predikativ i Äldre Västgötalagen.
  3. 3Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 100–101 Substantivparadigm och nominativändelser.
  4. 4Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). s. 280–282 (§ 375–376) Maskulinum nominativändelse, synkope och assimilation.
  5. 5Anette Allhammar, Det fornsvenska kasussystemets förändring under 1400-talet (Stockholms universitet, 2022–2023). s. 5 och 20 (PDF-s. 8 och 23) Nominativmarkören -er och dess bortfall under 1400-talet.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk