Form, satsfunktion, semantik och lexikal rektion
IKrister ær fyrst i laghum warum þa ær cristna var oc allir cristnir konongær.
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 1 (Holm B 59)2
Fornsvenskan böjer nominalfraser – substantiv, adjektiv, pronomen och vissa räkneord – i fyra kasus: nominativ, genitiv, dativ och ackusativ. Till skillnad från modern svenska, där i princip endast genitivmarkören -s och pronominella objektsformer lever kvar, uttrycker det fornsvenska kasussystemet både syntaktiska relationer i satsen, semantiska omständigheter och lexikal styrning från verb och prepositioner.13
- Kasus
- Nominativ, genitiv, dativ och ackusativ
- Tilldelningsprinciper
- Syntaktisk roll, semantisk funktion och lexikal styrning
- Omfattning
- Substantiv, adjektiv, pronomen och räkneord
| Kasus | Syntaktisk huvudroll | Semantisk funktion | Typisk rektion (styrning) |
|---|---|---|---|
| Nominativ | Subjekt och subjektivt predikativ | Anger vem/vad som utför handlingen eller beskrivs | Styrs av det finita verbet |
| Genitiv | Attribut till ett substantiv | Ägande, ursprung, mått och partitiv del | Verb: biþia, niuta; Preposition: til |
| Dativ | Indirekt objekt (mottagare, gagn/skada) | Medel, redskap (instrumentalis) och befintlighet | Verb: hiælpa, þiæna; Prepositioner: af, mæþ, at; i/a vid befintlighet |
| Ackusativ | Direkt objekt och objektivt predikativ | Utsträckning i tid och rum (mått) | Preposition: um; i/a vid riktning |
- 1. Syntaktisk tilldelning
- Satsdelen avgör: subjekt får nominativ, direkt objekt får ackusativ och indirekt objekt får dativ.
- 2. Semantisk tilldelning
- Betydelseinnehållet avgör utan preposition: tidsutsträckning får ackusativ, redskap/ersättning får dativ.
- 3. Lexikal styrning (rektion)
- Ett enskilt verb eller en preposition kräver obligatoriskt ett bestämt kasus.
Þa skal han hænni morgongavu giva.
Pettersson s. 113Exemplet visar ren syntaktisk kasustilldelning: pronominet han står i nominativ som subjekt, hænni i dativ som indirekt objekt (mottagare) och morgongavu i ackusativ som direkt objekt. Ändelserna klargör satsens roller oberoende av ordföljden.
Þær lagh han langan tima ... vinin gældi honum ater fullum gældum.
Pettersson s. 114Semantisk kasustilldelning utan preposition: langan tima står i ackusativ och anger tidsutsträckning ('under lång tid'); fullum gældum står i dativ och anger det instrumentella medlet ('med full betalning').
Lexikal styrning sätter den allmänna satsdelsprincipen ur spel. Personobjektet vid verb som hiælpa ('hjälpa'), þiæna ('tjäna'), skaþa ('skada') och þakka ('tacka') står obligatoriskt i dativ (t.ex. þu æst van at hiælpa nødhstaddhum). Sakobjektet vid verb som biþia ('be om'), niuta ('njuta, få del av') och mista ('mista') står i genitiv (iak vil iþer þæss biþia). Bland prepositionerna styr af, mæþ och at dativ, um ackusativ och til ursprungligen genitiv.
Er þet firi tiu vitrum þa scal gyuæ byscupe þrer marker firir vilx oc natter gengerd.
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 3 (Holm B 59, s. 1)I ett enda lagbud samverkar alla fyra kasusen: byscupe står i dativ (indirekt objekt till gyuæ); þrer marker står i ackusativ (direkt objekt); tiu vitrum står i dativ efter prepositionen firi; och natter gengerd uppvisar genitivattributet natter (gen. sg. av natt) fogat till gengerd.
| Kasus och numerus | Maskulinum (fisker) | Femininum (skuld) | Neutrum (skip) |
|---|---|---|---|
| Nominativ singularis | fisker | skuld | skip |
| Genitiv singularis | fisks | skulda(r) | skips |
| Dativ singularis | fisk(i) | skuld | skip(i) |
| Ackusativ singularis | fisk | skuld | skip |
| Nominativ pluralis | fiska(r) | skuldi(r) | skip |
| Genitiv pluralis | fiska | skulda | skipa |
| Dativ pluralis | fiskum | skuldum | skipum |
| Ackusativ pluralis | fiska | skuldi(r) | skip |
Under 1300- och 1400-talen genomgår kasussystemet ett genomgripande sammanfall. De specifika ändelserna i dativ singularis (-i för maskuliner, -u för femininer) faller bort, och den maskulina nominativändelsen -er utjämnas mot ackusativen. Pluraländelserna (-a i genitiv och -um i dativ) bevaras längre i formellt språk och bibelöversättningar men trängs under yngre fornsvensk tid undan av fast ordföljd och prepositioner.
Analysera de markerade nominalfraserna i följande konstruerade fornsvenska mening: 'Kononger gav bondanum hest sinn med takku.' Bestäm kasus för varje fras och motivera varför kasusformen har valts (syntaktisk roll, semantisk funktion eller lexikal styrning).