Objektets placering kring det infinita verbet och den historiska övergången
IHaver maþer hæst sin fœlt...
”Har en man sålt sin häst...”
Äldre Västgötalagen, Bygdelagsbalken (Holm B 59)3
Ett av de mest framträdande särdragen i fornsvensk syntax är förekomsten av OV-ledföljd, det vill säga att det nominala eller pronominella objektet placeras före det infinita verbet i sammansatta verbformer: hava hest selt ('ha häst sålt') kontra nysvenskt VO hava sålt häst. Denna konstruktion är ett arv från ett äldre stadium i germanskan då språket hade mer utpräglade verb-sluta-drag. Enligt Jessica Holmlunds (2024) korpusstudier utvisar fornsvenskan stor variation mellan OV och VO, där OV-ledföljd är särskilt frekvent med pronominella och lätta objekt samt i formellt lagspråk, medan VO successivt tar överhanden i vardagligare genrer och tänkeböcker fram till 1500-talet.124
- OV-ledföljd
- Objektet föregår det infinita verbet (hava lannit selt)
- VO-ledföljd
- Objektet följer efter det infinita verbet (hava selt lannit)
- Genrevariation
- Mycket vanligare i lagtexter och formella skrifter än i tänkeböcker och dialog
- Holmlunds rön
- Jessica Holmlund (2024): OV i tal kontra skrift och typologisk avveckling
| Konstruktion | Struktur | Fornsvenskt exempel | Nysvensk motsvarighet | Karakteristik |
|---|---|---|---|---|
| OV (nominalt objekt) | Aux - O - Vinf/part | haver hest sin selt | har sålt sin häst | Mycket vanlig i lagar och äldre diplom |
| OV (pronominellt objekt) | Aux - PronO - Vinf/part | skal han thet giva | skall ge det | Särskilt seglivat vid lätta personliga pronomen |
| VO (nominalt objekt) | Aux - Vinf/part - O | haver selt hest sin | har sålt sin häst | Växande frekvens under 1400-talet |
| VO (pronominellt objekt) | Aux - Vinf/part - PronO | skal giva thet | skall ge det | Innovativ struktur i senmedeltida prosa |
Holmlund (2024) visar att övergången från OV till VO inte skedde jämnt över hela språket. I talnära genrer, tänkeböcker och dramatiska partier etablerades VO betydligt tidigare än i det officiella kansli- och lagspråket. Dessutom spelade informationsstrukturen en avgörande roll: känd information (anaforiska led och pronomina) tenderade att dras bakåt mot vänsterkanten och inta OV-position, medan tung, ny information med omfattande modifikatorer placerades postverbalt enligt principen om tyngdslut (VO).
Haver maþer hest sin selt ok faat pæninga...
Äldre Västgötalagen, Bygdelagsbalken (Holm B 59)Klassisk OV-struktur: objektet hest sin står mellan finita hjälperbet haver och supinum/participet selt.
Nu hawom wi her hørt thæssa saga...
Själens tröst / Holmlund 2024 s. 84Framväxande VO-struktur: det tunga objektet thæssa saga placerat efter participet hørt.
Avgör om följande satser uppvisar OV- eller VO-ledföljd och motivera med avseende på verbkedjans uppbyggnad:
- Sats 1
- Han vilde thet eigh gøra.
- Sats 2
- Biskoper skal vigia kirkio.
- Sats 3
- Tha hafde han givit them stora gæfver.