Person, numerus och fyra kasus
IÞa skal han hænni morgongavu giva... þær lagh han langan tima.
Pettersson s. 113–114 / Fornsvenskt legendarium1
De personliga pronomina utgör språkets mest högfrekventa och syntaktiskt centrala böjningskategori. Till skillnad från substantiven, där kasusböjningen är bunden till stamklasser, har de personliga pronomina bevarat ett uråldrigt forngermanskt och indoeuropeiskt suppletivsystem: olika rötter används i nominativ, oblika kasus och genitiv. I första och andra person skiljs inte genus, medan tredje person har full genusdifferentiering: maskulinum (han), femininum (hon), neutrum (þæt) i singularis, och þer (mask.), þær (fem.), þøn (neutr.) i pluralis. Paradigmet uppvisar en strikt funktionell skillnad mellan ackusativ (direkt objekt) och dativ (indirekt objekt, mottagare, prepositionell styrning).12
- Kategorier
- Person (1, 2, 3), numerus (singularis, pluralis), kasus (nominativ, genitiv, dativ, ackusativ)
- Genus
- Maskulinum (han), femininum (hon), neutrum (þæt) i 3 person
- Suppletion
- Oberoende kasusstammar (iak–mik–mær; þu–þik–þær)
- Äldsta former
- Dativ mær/þær och mi/þi; ackusativ mik/þik
| Kasus | 1 sg. (jag) | 2 sg. (du) | 3 sg. mask. (han) | 3 sg. fem. (hon) | 3 sg. neutr. (det) | 1 pl. (vi) | 2 pl. (ni) | 3 pl. mask./fem./neutr. |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Nominativ | iak (iæk) | þu | han | hon (hun) | þæt | vi(r) | i(r) | þer (m.), þær (f.), þøn (n.) |
| Genitiv | min* | þin* | hans | hænna(r) | þæs | var* | iþar* | þera |
| Dativ | mær (mi) | þær (þi) | honum | hænni | þy | os | iþer | þæm |
| Ackusativ | mik | þik | han | hana (hona) | þæt | os | iþer | þa (m.), þær (f.), þøn (n.) |
- Dativ och ackusativ i 1 och 2 person
- I äldsta fornsvenska skiljs dativ (mær, þær) från ackusativ (mik, þik). Redan under tidig medeltid började dock ackusativformerna mik och þik expandera och ersätta dativen, vilket gav upphov till den moderna objektsformen mig och dig.
- Genitivformernas dubbelnatur
- Formerna min, þin, var och iþar fungerar i praktiken som kongruerande possessiva pronomen (mit skip, mina drænger), medan 3 personens hans, hænna och þera är stelnade, oböjliga genitivformer.
- Tredje person pluralis genusdifferentiering
- I nominativ pluralis skiljs maskulinum þer, femininum þær och neutrum þøn. I ackusativ pluralis motsvaras detta av þa (mask.), þær (fem.) och þøn (neutr.). Först i sen fornsvenska sammanfaller dessa i de gemensamma formerna de och dem.
Þa skal han hænni morgongavu giva.
Pettersson s. 113 / Äldre VästgötalagenExemplet visar den syntaktiska precisionen: han (nom. sg. mask.) är subjekt; hænni (dat. sg. fem.) är indirekt objekt och mottagare; morgongavu är direkt objekt i ackusativ.
Iach Eric Nielssøn gør viterlikt allom mannom... ath iach haffwer salt
SDHK 18949 (1418), diplom i Allhammar s. 8Iach representerar 1 person singularis nominativ i senmedeltida diplomatisk ortografi med initial I- och digrafen -ch för velar frikativa.
Bestäm person, numerus, genus (där tillämpligt) och kasus för följande fem pronominalformer:
- Form A
- honum
- Form B
- mær
- Form C
- þera
- Form D
- þøn
- Form E
- mik