Lågtyskt lånord, semantisk förskjutning och framväxten som passivhjälpverb
I...hertugh fräderik ther vte bleff.
”...hertig Fredrik blev kvar där ute (stupade).”
Erikskrönikan (1308) / Loenheim s. 1–22
Verbet bliva inlånades till svenskan från medellågtyskans blīven under 1300-talets början och inlemmades morfologiskt i den starka avljudsklassen I: infinitiv blīva, presens blīver, preteritum singularis blēf (eller bleff), preteritum pluralis blīvu samt preteritumparticip blīvin. Semantiskt och syntaktiskt genomgick verbet en djupgående tregradig utveckling: (1) dess ursprungliga och under klassisk fornsvenska dominerande betydelse var 'stanna kvar, förbli' (t.ex. bleff ther ute 'blev kvar där, stupade'); (2) under senmedeltiden (1400-talets slut) utvecklades en inchoativ kopulafunktion med predikativ (bliffwer thet fristh 'blir det fritt'); och (3) först omkring 1510 uppträder verbet för första gången i källorna som passivbildande hjälpverb med preteritumparticip (bliffuer bwndhin).12
- Verbtyp
- Starkt verb (klass I: blīva – blēf – blivu – blivin)
- Ursprung
- Medellågtyskt lån (blīven), först belagt i början av 1300-talet
- Ursprunglig betydelse
- Stanna kvar, förbli på en plats
- Funktionsväxling
- Kvarvaro -> förändringskopula ('bli') -> passivhjälpverb
| Temaform | Fornsvensk form | Avljudsstadium | Nusvenska |
|---|---|---|---|
| infinitiv | blīva | ī (presensstam) | bliva / bli |
| presens singularis | blīver / blīfir | ī + ändelse | blir |
| preteritum singularis | blēf / bleff | ē (avljud singularis) | blev |
| preteritum pluralis | blīvu / blēvo | i (nollstadium) | blevo |
| preteritumparticip | blīvin | i + suffix -in | bliven / blivit |
| Skede | Funktion | Konstruktion | Datering | Källbelägg |
|---|---|---|---|---|
| 1 | kvarvaro ('stanna kvar') | blīva + platsadverbial | 1300–1400-tal | bleff ther vte (Erikskrönikan 1308) |
| 2 | inchoativ kopula ('bli') | blīva + predikativt adjektiv | ca 1490–1500 | tha bliffwer thet fristh |
| 3 | passivhjälpverb | blīva + preteritumparticip | ca 1510 | bliffuer bwndhin (Vadstenaritualen) |
| 4 | allmän passivbildning | bliva ersätter varda i riksspråk | 1520-talet framåt | Gustav I:s registratur |
Undersökningar av Loenheim (2013) och Skrzypek (2014) vederlägger den äldre föreställningen att bliva omedelbart lånades in som passivhjälpverb. Under merparten av medeltiden var verbet uteslutande ett verb för kvarvaro. Dess grammatikalisering till förändringsverb och passivhjälpverb skedde internt i svenskan mot medeltidens slut under inflytande från varda.
...hertugh fräderik ther vte bleff.
Erikskrönikan (1308) / Loenheim s. 1–2Ursprunglig betydelse 'bli kvar, stupa' i 1300-talskrönika.
ormen […] bliffuer bwndhin aff ordhen
Vadstenanunnornas veckoritual (ca 1510) / Loenheim s. 10Första säkra belägget för bliva som passivhjälpverb i svenskan.
Bestäm funktion (kvarvaro, inchoativ kopula eller passivhjälpverb) för bliva i följande sammanhang:
- Sats 1
- Mange riddare bleffwo ther a markinne.
- Sats 2
- Barnit bliffwer siukt af frosti.
- Sats 3
- Breffwit bliffwer læsit firi radhinu.