Dentala läspljudens övergång till klusiler under 1300- och 1400-talen
I
En av de mest genomgripande konsonantförändringarna i det svenska språkets historia är de dentala frikativornas (läspljudens) sammanfall med dentala klusiler. I äldre fornsvenska skilde man strikt mellan läspljudet /θ/ (skrivet þ, som i þing, þræll, þū) och klusilen /t/ (som i taka, tunga). Mellan ca 1350 och 1450 genomfördes dock en radikal ljudförändring varvid /θ/ i uddljud hårdnade till klusilen /t/ (þing > ting). Samtidigt övergick det tonande läspljudet /ð/ i inljud och utljud till /d/ eller föll bort (blōþ > blōd, faþer > fader). David Hörberg (2016) har i sin monumentala studie kartlagt hur denna förändring spreds geografiskt och socialt genom urkundsmaterialet.13
- Fonologisk förändring
- Läspljudet /θ/ (tonlöst) blir klusil /t/; läspljudet /ð/ (tonande) blir /d/
- Ortografisk förändring
- Bokstaven þ ersätts av digrafen th och sedermera rent t
- Kronologi
- Inleds ca 1350, dominerar diplom under 1400-talets första hälft
- Forskning
- David Hörbergs (2016) korpusstudie 'När þ blev t'
Övergången omfattade två fonologiskt skilda processer som ägde rum under samma tidsrymd:
| Position | Ursprungligt ljud | Grafem i äldre fsv. | Nytt ljud | Exempel i fornsvenska | Nusvensk form |
|---|---|---|---|---|---|
| Uddljud (i ordets början) | Tonlöst läspljud /θ/ | þ | Tonlös klusil /t/ | þing, þrē, þak | ting, tre, tak |
| Uddljud i pronomen | Tonlöst/tonande läspljud | þ | Tonande dental /d/ | þū, þæt, þær | du, det, där |
| Inljud (mellan vokaler) | Tonande läspljud /ð/ | þ (el. dh) | Tonande klusil /d/ | faþer, moþer, brōþer | fader, moder, broder |
| Utljud (i ordets slut) | Tonande läspljud /ð/ | þ (el. dh) | Tonande klusil /d/ (el. Ø) | blōþ, guþ, qvæþ | blod, gud, kväde |
I sin undersökning av tiotusentals diplom belägger Hörberg (2016) tre tydliga faser: (1) Före 1375 dominerar bokstaven þ nästan helt i svenska texter. (2) Mellan 1375 och 1410 etableras digrafen th som en övergångsform i kungliga kanslier och Vadstena. (3) Efter 1420 slår stavningen med t/d igenom i alla genrer, vilket visar att läspljudet definitivt hade försvunnit ur det levande riksspråket.
þing (ca 1280) -> thing (ca 1390) -> ting (ca 1440)
Hörberg 2016, Diplomatisk frekvenskurvaUtvecklingen visar den ortografiska speglingen av ljudförändringen: runtecknet þ överges först till förmån för kontinentalt th innan det fonetiskt anpassade t tar över.
Identifiera läspljudet i följande fornsvenska ord och ange dess moderna svenska form:
- 1. þræll
- Substantiv med þ i uddljud
- 2. siþan
- Adverb med þ i inljud
- 3. rāþ
- Substantiv med þ i utljud