Starka och svaga feminina böjningsmönster och anaforisk kongruens
IKøpir maþer konu ... giptær konu sinni ... bøte firi sak løsa.
Äldre Västgötalagen, Giftermålsbalken 1 och Rättslösabalken (Holm B 59)2
Femininum är det andra av fornsvenskans tre grammatiska genus och innefattar såväl levande varelser av honkön som ett stort antal abstrakta och konkreta sakord (såsom iorð, sol, bok, natt, stund, kirkia). Starka femininer kännetecknas av att de är ändelselösa i nominativ och ackusativ singularis (graf, sak, skuld, bok), medan svaga femininer slutar på -a i nominativ och -u i de oblika fallen (kona, kirkiu). Feminina substantiv styr feminin adjektivböjning och refereras till med pronomenet hon (eller enhet hon).13
- Grammatisk kategori
- Genus
- Genus
- Femininum
- Typiska stamklasser
- ō-, i-, u- (hand), rot- (bok, bot), r- (moþir), ōn- (kona) och īn-stammar (glæþi)
- Typord
- graf, sak, skuld, bok, hand, moþir, kona, glæþi
- Kongruerande pronomen
- hon/honum (nom.), hana (ack.), hænni (dat.), hænna/hænnar (gen.)
- Ändelselös stark singularis
- Nominativ och ackusativ singularis saknar helt ändelse hos ō-stammar (graf, sak), i-stammar (skuld, tid) och rotstammar (bok, bot, nat).
- Växling -a : -u i svag böjning
- Den svaga typen (ōn-stammar) har nominativ på -a (kona, gata) och oblik form på -u (konu, gatu).
- Feminin genitiv singularis
- Har typiskt ändelsen -a(r) hos starka ord (grafa, skulda, bokar) och -u hos svaga ord (konu).
- Kongruensmönster
- Feminina substantiv kräver feminint adjektiv (godh bok, godha konu) och refereras till med anaforiskt hon ('hon').
| Kasus och numerus | ō-stam (graf) | i-stam (skuld) | rotstam (bok) | ōn-stam (kona) |
|---|---|---|---|---|
| Nominativ singularis | graf | skuld | bok | kona |
| Genitiv singularis | grafa(r) | skulda(r) | boka(r) | konu |
| Dativ singularis | graf(u) | skuld | bok / bøk | konu |
| Ackusativ singularis | graf | skuld | bok | konu |
| Nominativ pluralis | grafa(r) | skuldir (-er) | bøker / bøkir | konur / konor |
| Genitiv pluralis | grafa | skulda | boka | konna / konu |
| Dativ pluralis | grafum | skuldum | bokum | konum |
| Ackusativ pluralis | grafa(r) | skuldi (-ir) | bøker / bøkir | konur / konor |
Marklund (2016) betonar att genustillhörighet och böjningsklass är två skilda begrepp. Ett feminint ord kan byta stamklass utan att upphöra att vara feminint: ordet bōt var historiskt en ō-stam med plural på -ar, men anslöts i fornsvenskan till de omljudda rotnominernas pluralmönster (bøter). Likaså uppvisar runsvenskan och fornsvenskan konkurrens mellan ō-stammarnas -ar och i-stammarnas -ir (t.ex. runar vs runir).
køpir maþer konu ... firi sak løsa ... døyr laghfæst kona
Äldre Västgötalagen, Giftermålsbalken 1 och Rättslösabalken (Holm B 59)kona uppträder i nominativ och konu i oblik ackusativ. sak uppträder som ändelselös stark ackusativ. laghfæst kona visar stark adjektivkongruens till feminint subjekt.
64 feminina substantiv av 161 i medeltida runinskrifter (ca 40 %)
Mård 2018 (s. 29–30) och Marklund 2016 (s. 6–12)Feminina substantiv representeras väl i runmaterialet genom ō-stammar (ro, siæl, runar), svaga ōn-stammar (kona, kirkiu) och abstrakta īn-stammar (glæþi).
I meningen 'þæssa goþu konu sa han opta' – vilket genus, numerus och kasus har frasen 'þæssa goþu konu', och hur framgår det?