Regelbundna och suppletiva komparationsmönster i fornsvenska
I
Komparation av adverb i fornsvenskan speglar nära adjektivens komparationssystem men uppvisar distinkta adverbiala morfologiska särdrag. Den regelbundna bildningen utgår från positivformen och tillfogar komparativändelsen -or (i yngre fornsvenska ofta försvagat till -ar eller -are) och superlativändelsen -ost (senare -ast). Vid sidan av denna regelbundna ändelsekomparation rymmer fornsvenskan en central kärna av omljudande och suppletiva adverb där komparativen saknar ändelsevokal och uppvisar rotstamsförändring (bætr – bæzt, mæir – mæst, minnr – minzt, verr – værst).12
- Regelbunden ändelse
- Komparativ -or / -ar, superlativ -ost / -ast
- Omljud och suppletion
- bætr / bæzt, mæir / mæst, minnr / minzt, verr / værst
- Ändelselösa komparativer
- framar, siþar, før, nær
- Syntaktisk roll
- Gradadverb och satsadverbial med modifierande funktion
De flesta adverb som avletts ur regelbundna adjektiv kompareras med suffixen -or och -ost. I den klassiska äldre fornsvenskan bevaras bakre vokal i suffixet (-or, -ost) till skillnad från adjektivens komparativändelser som oftare uppvisar -are och -ast. Under 1300- och 1400-talen sker dock en vokalreduktion och analogisk utjämning mot adjektivmönstret, varvid -ar och -are tar över även i adverbial ställning.
| Typ | Positiv | Komparativ | Superlativ | Betydelse |
|---|---|---|---|---|
| Regelbunden (-or / -ost) | opta | optor (senare optar) | optost (senare optast) | 'ofta – oftare – oftast' |
| Regelbunden (-liga) | tīþlika | tīþlikor | tīþlikost | 'tidigt/ofta – tidigare – tidigast' |
| Regelbunden (-a) | vīþa | vīþor | vīþost | 'vida – vidare – vidast' |
| Suppletiv (god) | vBridge / væl | bætr | bæzt | 'väl – bättre – bäst' |
| Suppletiv (ond) | illa | verr | værst | 'illa – värre – värst' |
| Suppletiv (mycken) | mykit | mæir | mæst | 'mycket – mer – mest' |
| Suppletiv (liten) | litit | minnr (mindr) | minzt | 'litet – mindre – minst' |
| Suppletiv (gärna) | giarna | hælder | hælzt | 'gärna – hellre – helst' |
En särskild grupp utgörs av de rumsliga och temporala komparativerna som saknar en motsvarande positivform i form av ett sättsadverb. Dessa härleds direkt ur prepositioner eller partiklar: før ('förr, tidigare'), siþar ('senare', till siþ), nær ('närmare', till prepositionen nær), fiær ('fjärmare, längre bort'). Dessa komparativer har ofta en kort rotstavelse och saknar ändelsevokal, vilket direkt återspeglar det forngermanska i-omljudet där komparativsuffixet -iz fallit bort efter att ha påverkat rotvokalen.
Han matte æi længer bíða oc foor thit hælder æn heem.
Fornsvenska legendariet (Cod. Bureanus)Här exemplifieras två komparativa adverb: længer ('längre tid') som komparativ av længe, och hælder ('hellre') som suppletiv komparativ till giarna.
Ange komparationsgrad (positiv, komparativ eller superlativ) samt ange positivformen för följande adverbformer:
- 1. mæir
- Ur Södermannalagen
- 2. optost
- Ur Upplandslagen
- 3. verr
- Ur Äldre Västgötalagen
- 4. hælzt
- Ur Erikskrönikan