Grammatik — Preteritopresentiska verb
Preteritopresentiska verb

Starkt bildat presens och svagt bildat preteritum


I

Sua vitu allir men at han a iorþ þæssa.

”Så veta alla män att han äger denna jord.”

Äldre Västgötalagen, Jordabalken (Holm B 59)3

De preteritopresentiska verben utgör en arkaisk grupp verb som förenar två olika morfologiska system: deras presensformer utgörs historiskt av gamla starka preterita som fått presensbetydelse ('jag har kommit fram till' > 'jag vet'), medan de bildar ett nytt, svagt preteritum med dentalsuffix. Presens uppvisar därför stark avljudsväxling mellan singularis och pluralis (iak vet / vīr vitu, iak kan / vīr kunnu, iak skal / vīr skulu, iak ma / vīr mughu). Dessutom bevarar 2 person singularis presens den urgermanska starka preteritumändelsen -t eller -st: þū vetst, þū kant, þū skalt. Preteritum och konjunktiv preteritum bildas svagt: vissi / visti, kundi, skuldi, matti, atti.12

Verbtyp
Blandböjning (preteritopresentiska verb)
Presens
Starkt preteritummönster med vokalväxling sg./pl.
Preteritum
Svag bildning med dentalsuffix (-di, -ti, -si)
Centrala verb
vita, kunna, skula, magha, egha, þurfa, muna
2 person singularis
Bevarar urgermanskt -t / -st (vetst, kant, skalt)
Paradigm och temaformer för de centrala preteritopresentiska verben
Preteritopresentia: temaformer och personböjning
InfinitivPres. sg. 1/3Pres. sg. 2Presens pl.Pret. sg.Konj. pret.Pret. part.Nusvenska
vitavetvetstvituvissi / vistivissivitat / vistveta
kunnakankantkunnukundikundikunnitkunna
skulaskalskaltskuluskuldiskyldiskulitskola
maghamāmāttmughumattimættimatförmå, få
eghaā / āgherāttāghuāttiættiātäga, böra
þurfaþarfþarftþurfuþurftiþyrftiþurftbehöva
munamanmantmunumundimyndimuntskola, minnas
Historisk bakgrund och modal syntax

Presensformernas rotvokaler speglar de forngermanska starka avljudsklasserna: vita och egha motsvarar klass I (i-a-avljud), kunna och þurfa klass III (u-rot), skula och muna klass IV, samt magha klass V. I fornsvensk syntax fungerar flertalet av dessa verb som modala hjälpverb styrande ren infinitiv utan infinitivmärke: han skal giva, ma koma, kan binda.

Autentiska belägg i källorna

Sua vitu allir men at han a iorþ þæssa.

Äldre Västgötalagen, Jordabalken (Holm B 59)

Pluralisformen vitu och singularis a (av egha) i jordatvist.

Nu skal bondi kirkiu gøra; bønder mæla æn viþer...

Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken (Holm B 59)

Singularisformen skal styrande ren infinitiv gøra.

Övning: identifiera former av preteritopresentiska verb

Bestäm tempus, numerus och person för följande former av skula, kunna och vita:

Form 1
skalt
Form 2
kunnu
Form 3
vissi
Källor
  1. 1Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 111 Definitionen av blandböjningen och normaliserade temaformer för centrala preteritopresentia.
  2. 2Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). s. 467–469 och 473–475 (§ 554–557, § 562–563) Avljudsbaserad klassificering och preteritopresentisk personböjning.
  3. 3Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. PDF-s. 1 och 4 (Kyrkobalken och Jordabalken) Preteritopresentiska verb i Äldre Västgötalagen (vitu, skal, kan, a).

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk