Grammatik — Villkorssatser
Villkorssatser

Konditionalitet, bindeordet æn och konjunktivens funktion


I

Æn han dör förr æn han fyller tolf vintær...

”Om han dör förrän han fyller tolv vintrar (år)...”

Äldre Västgötalagen, Arvsbalken (Holm B 59)3

Villkorssatser (konditionalsatser) intar en särdeles framträdande ställning i det fornsvenska källmaterialet, framför allt i landskapslagarna där rättsregler systematiskt byggs upp kring hypotetiska eller generella villkor kopplade till rättsliga påföljder. Villkorsbisatser konstruerades på två principiella sätt: syndetiskt (med bindeord, företrädesvis subjunktionen æn, senare ef/om) eller asyndetiskt (genom V1-inversion direkt med verbet först utan konjunktion). Modusanvändningen speglade villkorets karaktär: generella och faktiska villkor stod vanligen i presens indikativ, medan hypotetiska, osäkra eller kontrafaktiska villkor obligatoriskt krävde konjunktiv.12

Syndetiska villkor
Inledda med æn, ef eller hvat sum
Asyndetiska villkor
V1-inversion utan bindeord (dræper maþer man...)
Modus
Presens indikativ i generella lagregler; konjunktiv vid hypotetiska eller kontrafaktiska villkor
Korrelativt tha
Huvudsatsen inleds preferentiellt med tha ('om ..., så ...')
Villkorssatsernas struktur och moduskrav
Konditionella satstyper i fornsvenskan
TypInledningModusFornsvenskt exempelFunktion
Syndetiskt reellt villkorÆn + S + VPresens indikativÆn maþer dræper man...Öppen förutsättning i lagtext
Asyndetiskt reellt villkorV1 (verb först)Presens indikativDræper maþer man...Klassisk asyndetisk lagregel
Potentiellt villkorÆn + S + VPresens konjunktivÆn han bøte vilie...Tänkbart framtida villkor med osäkerhet
Kontrafaktiskt villkorÆn / V1Preteritum konjunktivVāri han hēr / Æn han vāri...Irreell förutsättning ('vore han här / om han vore...')
Korrelativ huvudsatsÞa + Vf + SIndikativ / Konjunktiv...þa bøte han þrim markumPåföljd inledd med korrelativadverbialet þa
Subjunktionen æn kontra ef/om

I klassisk äldre fornsvenska är æn det ojämförligt vanligaste konditionala bindeordet. Formen ef (senare om) fanns i fornisländska och uppträder sporadiskt i tidiga svenska källor, men fick bred spridning först under 1300-talet under påverkan från central- och östnordiska dialekter samt lågtyskt 'ef/of'. Den asyndetiska modellen med verbet först (V1) förblev dock synnerligen livskraftig genom hela medeltiden.

Källbelägg ur landskapslagarna

Æn han dör förr æn han fyller tolf vintær, þa tækr faþir arf...

Äldre Västgötalagen, Arvsbalken (Holm B 59)

Syndetisk villkorssats med æn och presens indikativ dör, följd av korrelativ huvudsats inledd med þa.

Vāri han eigh biltogher, þa matte han hem koma...

Äldre Västgötalagen, Rättslösabalken (Holm B 59)

Kontrafaktisk asyndetisk villkorssats i preteritum konjunktiv Vāri ('Vore han inte fredlös...').

Övning: analysera villkorssatser och modus

Avgör om följande villkorssatser är syndetiska eller asyndetiska, samt identifiera verbets modus:

Sats 1
Finner maþer skiuldr i iorþu, tha a konungær halfvan.
Sats 2
Æn han vil eigh gøra thet, böte ena mark.
Sats 3
Hafdi han thetta vilit, tha fingi han lof.
Källor
  1. 1Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 128–130 Konditionala strukturer, asyndetisk V1-inledning och modus i fornsvenska.
  2. 2Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). s. 464–471 (§ 548–553) Konjunktiv i villkorssatser och konditionala hypotaktiska mönster.
  3. 3Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. Arvsbalken och Rättslösabalken (Holm B 59) Äldre Västgötalagens konditionala lagparagrafer.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk