Tungulus och birgittinska handskrifter som vittnen om kasusbruket
ITungulus sa ena syn ok vart hardhla rædder...
”Tungulus såg en syn och blev mycket rädd...”
Tungulus i Cod. Holm. D 4a / Hjortstam 2017 s. 161
Den religiösa prosan under 1400-talet – framför allt handskrifter med anknytning till Vadstena kloster och den birgittinska traditionen – intar en nyckelroll vid förståelsen av fornsvenskans kasussammanfall. I dessa texter möts två motstridiga tendenser: å ena sidan ett medvetet litterärt stilideal präglat av latinska förlagor som gynnade bevarandet av distinkta kasus, å andra sidan ett genombrott för det talade språkets förenklingar. Klas Hjortstams (2017) avhandling om handskriften Cod. Holm. D 4a (innehållande den visionära texten Tungulus) visar hur kasusböjningen i religiös prosa uppvisar systematisk intern variation: dativen är starkt bevarad vid personliga pronomen och efter vissa prepositioner, men vacklar kraftigt hos substantiv och adjektiv.12
- Tungulus-handskriften
- Cod. Holm. D 4a (ca 1420–1440), översättning av Visio Tnugdali
- Klas Hjortstam (2017)
- Tunguli kasus: noggrann undersökning av kasusbruket i D 4a
- Birgittatraditionen
- Vadstena kloster som språklig smältdegel och normbildare
- Latinpåverkan
- Konstruktioner efter latinska ablativ- och ackusativförebilder i översättningslitteratur
| Syntaktisk funktion | Klassisk fornsvensk norm | Faktiskt bruk i Tungulus (D 4a) | Frekvens för sammanfall |
|---|---|---|---|
| Subjekt (mask. sg.) | Nominativ (-er/-r) | Regelbundet nominativ (-er/-r) | Låg (konservativt) |
| Direkt objekt (mask. sg.) | Ackusativ (-an) | Blandning: -an och nollform (man / karl) | Medelhög (ca 40 % nollform) |
| Dativ efter medh / i / a | Dativ (-i, -om, -u) | Varierar mellan dativ och grundform | Hög (över 50 % grundform hos subst.) |
| Personliga pronomen | Trestatus (iak / mik / mǣr) | Tvåstatus (iak / mik) | Fullständigt (dativ utjämnad till mik/thik) |
Vadstenas scriptorium var senmedeltidens största textproducent i Sverige. Munkarna och nunnorna översatte teologiska traktater, helgonlegender och bibliska böcker från latin. Detta skapade en syntaktisk hybridstil där latinska particip- och accusativus cum infinitivo-konstruktioner tvingades in i fornsvensk språkdräkt. Samtidigt visar Hjortstam (2017) att skrivarna inte var immuna mot talspråkets kasuskollaps: när textens narrativa tempo steg, föll kasusändelserna bort till förmån för analytiska prepositioner.
Tha ledde ængilln Tungulum til enan myrkan stadh...
Tungulus (Cod. Holm. D 4a) / Hjortstam 2017 s. 34Klassisk ackusativmarkering: enan myrkan stadh med ackusativändelsen -an på både artikel och adjektiv.
Satanas laa i grunden aff helvite medh stora bandh...
Tungulus (Cod. Holm. D 4a) / Hjortstam 2017 s. 48Sammanfall efter preposition: medh stora bandh i stället för klassisk dativ pluralis medh storum bandum.
Identifiera kasusböjningen i följande meningar ur Tungulus och avgör om den följer klassisk norm eller uppvisar sammanfall:
- Mening 1
- Tungulus sa mangha diæfla a væghinum.
- Mening 2
- Ængilln taladhe til honom medh mildom ordhum.
- Mening 3
- The gingo genom enan mørkan dal.