Metod, möjligheter och felkällor vid språklig datering av fornsvenska handskrifter
IAnno domini mcd... scriptum per manus...
”I Herrens år 1400... skrivet av handen...”
Dateringsformel i diplom / Allhammar 2023 s. 121
Hur vet vi när en odaterad fornsvensk handskrift eller ett fragment författades? Morfologin och ortografin utgör centrala instrument vid dateringen av medeltida texter. Genom att kartlägga förekomsten av kända språkförändringar – såsom ljudövergången från þ till t (Horn af Åminne 2016), bortfallet av nominativändelsen -er, synkretismen av verbets 1:a person pluralis (-um till -a/-e) och kasussammanfallets framfart – kan en text placeras i ett relativt kronologiskt skede. Men metoden är behäftad med allvarliga felkällor: skrivare kunde medvetet arkaisera, kopiera äldre förlagor ordagrant, eller verka i ett konservativt dialektområde där äldre former levde kvar långt efter att de övergivits i Mälardalen (Allhammar 2023, Andersson et al. 2021).123
- Dateringskriterier
- Ortografiska drag (þ > th > t), kasusupplösning, verbändelser (-um > -e), artikelbruk
- Felkällor
- Arkaiserande stil, avskriftskedjor (kopior av äldre förlagor), regionala eftersläpningar
- Filologisk metod
- Kombination av paleografi, kodikologi, proveniens och språkhistorisk analys (Ahrén et al. 2021)
- Allhammar (2023)
- Kvantitativa morfologiska mått för datering av odaterade brev och fragment
| Kriterium | Äldre form (före ca 1375) | Yngre form (efter ca 1425) | Kronologisk brytpunkt | Källstöd |
|---|---|---|---|---|
| Thorn-tecknet (þ) | þ (þæt, þing, þū) | th eller t (thet, ting, tu) | ca 1350–1380 | Horn af Åminne (2016) |
| 1 pl. verb (-um) | vīr bindum, hafuum | vi binda, hafva / hafve | ca 1380–1430 | Horn af Åminne (2022) |
| Mask. nominativ (-er/-r) | fisker, bōndi, hester | fisk, bonde, hest | ca 1420–1470 | Allhammar (2023) |
| Dativ pluralis (-um) | grannum sinum, husum | grannom sinom > grannane | ca 1450–1500 | Pettersson (2005) |
| Dubbel bestämdhet | gamli maþer / then gamble man | then gamble mannin | ca 1400–1450 | Stroh-Wollin (2015) |
Ett av filologins största problem är att handskriftens tillkomsttid inte nödvändigtvis sammanfaller med textens författande. En skrivare på 1400-talet som kopierade en lag från 1200-talet kunde antingen mekaniskt efterlikna förlagans arkaiska böjning, eller delvis modernisera texten. Därtill måste den geografiska faktorn vägas in: ett diplom med bevarad dativ och -um-ändelser kan härröra från 1480 om det är skrivet i Västergötland, medan samma morfologi i Stockholm pekar mot tiden före 1430 (Allhammar 2023).
Þæssi bref gaf jac herra Karlæ...
Fornsvenskt brev / Allhammar 2023 s. 42Dateringsprofil: þ-tecken, full dativ på pronomen och personnamn (Karlæ) pekar entydigt mot 1300-tal eller tidigt 1400-tal.
Thette breff gaff iach her Karl...
Stockholmskt dombrev / Horn af Åminne 2016 s. 92Dateringsprofil: th-skrivning, e-reduktion (Thette) och bortfallen dativböjning pekar mot senmedeltid (efter ca 1460).
Jämför följande två språkprov och motivera vilket som är äldst respektive yngst utifrån morfologiska kriterier:
- Textprov A
- Þa bōndin hafdhe þetta spūrt, for han til tings medh sunum sinum.
- Textprov B
- Tha bonden hade thetta sporth, for han til ting medh sina syner.