Starkt förändringsverb, inchoativ kopula och passivhjälpverb
ISva varþ ok han goþer drænger.
”Så blev också han en god man (en duktig kämpe).”
Fornsvenskt diplom / Pettersson s. 1131
Verbet varda (fornsvenska varþa) intar en central roll i fornsvensk grammatik och böjs som ett starkt verb i klass III: infinitiv varþa, presens indikativ varþer, preteritum singularis varþ, preteritum pluralis vurþu (senare vurþo / vorþo), konjunktiv preteritum vyrþi samt preteritumparticip vorþin / vurþin. Verbet fyller tre distinkta funktioner: (1) som självständigt verb betecknande att något inträffar eller sker (þæt varþ sva), (2) som inchoativ kopula med predikativ med betydelsen 'bli något / övergå till ett tillstånd' (varþ goþer drænger), samt (3) som fornsvenskans reguljära hjälpverb för bildning av dynamisk perifrastisk passiv tillsammans med preteritumparticip (varþer dræpin).123
- Verbtyp
- Starkt verb (klass III: varþa – varþ – vurþu – vorþin)
- Grundbetydelse
- Övergå till ett tillstånd, bli, inträffa
- Hjälpverbsfunktion
- Huvudsakligt passivhjälpverb i fornsvenskan
- Syntaktiska roller
- Självständigt verb, kopula och hjälpverb
| Numerus/person | Presens indikativ | Preteritum indikativ | Presens konjunktiv | Preteritum konjunktiv |
|---|---|---|---|---|
| singularis 1 (iak) | varþer | varþ | varþe | vyrþi |
| singularis 2 (þū) | varþer | varþt | varþir | vyrþir |
| singularis 3 (han/hon/þæt) | varþer | varþ | varþe | vyrþi |
| pluralis 1 (vīr) | varþum | vurþum | varþum | vyrþum |
| pluralis 2 (Īr) | varþin | vurþin | varþin | vyrþin |
| pluralis 3 (þē/þēr) | varþa | vurþu | varþin / varþe | vyrþu |
I klassisk fornsvenska uttrycker varþa alltid en dynamisk övergång (inchoativ aspekt), till skillnad från vara som uttrycker ett befintligt, statiskt tillstånd. När varþa styr ett preteritumparticip uppstår därför en händelsepassiv ('mannen blir dräpt'), medan vara + particip anger resultatet ('mannen är död/dräpt'). Först under senmedeltiden börjar verbet bliva konkurrera med varda i dessa funktioner.
Varþer maþer sargader ælla dræpin...
Äldre Västgötalagen, Dråpsbalken (Holm B 59)Passivbildande hjälpverb: presens indikativ singularis varþer med kongruerande particip.
Sva varþ ok han goþer drænger.
Fornsvenskt diplom / Pettersson s. 113Inchoativ kopula: preteritum singularis varþ med substantiviskt predikativ goþer drænger.
Bestäm funktion (kopula, passivhjälpverb eller självständigt verb) för varda i följande meningar:
- Sats 1
- Han varþ riker maþer.
- Sats 2
- Tiofver varþ fanger a skoghy.
- Sats 3
- Þa varþ sva sum spāt var.