Grundläggande morfologiska begrepp och ordets byggstenar i fornsvenska
I
Fornsvenskan är i likhet med övriga forngermanska språk ett syntetiskt flexionsspråk. Detta innebär att ett självständigt ord i regel inte är en odelbar enhet, utan är sammansatt av distinkta morfologiska byggstenar: rot, stam och ändelse. Roten bär ordets huvudsakliga lexikala betydelse. När roten förses med ett stambildande element (en temavokal eller ett avledningssuffix) bildas en stam, till vilken de funktionella böjningsändelserna (flexionsaffixen) fogas. Att förstå denna tredelning är en förutsättning för att kunna analysera fornsvenska böjningsparadigm och genomskåda historiska ljudförändringar som omljud och brytning.12
- Rotmorfem
- Ordets lexikala kärna som bär grundbetydelsen (t.ex. fisk-, bind-)
- Stam
- Roten förenad med temavokal eller avledningssuffix (t.ex. fiska-, binda-)
- Böjningsändelse
- Flexionsmorfem som uttrycker kasus, numerus, person eller tempus (t.ex. -r, -um, -ir)
- Morfologisk typ
- Fornsvenskan är ett syntetiskt flexionsspråk med rik affixering
I modern svenska har böjningsändelserna i stor utsträckning reducerats bort eller smultit samman med stammen (t.ex. fisk, fisk-ar). I fornsvenskan är ordets inre struktur betydligt mer transparent och arkaisk. Ett substantiv som maskulina a-stammen fisker ('fisk') består historiskt av roten fisk-, det stambildande a-elementet (som i äldre germanska var synligt i dativen och pluralen) samt nominativändelsen -r.
| Ordform | Rot | Stamelement | Böjningsändelse | Morfosyntaktisk analys |
|---|---|---|---|---|
| fisk-e-r | fisk- ('fisk') | -e- (ursprunglig vokalstam) | -r | Nominativ singularis maskulinum |
| fisk-u-m | fisk- ('fisk') | -u- (temavokal) | -m (dativmärke) | Dativ pluralis maskulinum |
| bind-æ-r | bind- ('binda') | -æ- (presensstam) | -r (person/numerus) | Presens indikativ 3:e person sg. |
| bund-u-m | bund- (avljudsrot) | -u- (preteritumstam) | -m (1:a pers. pl.) | Preteritum indikativ 1:a person pl. |
| kall-a-þ-i | kall- ('kalla') | -a- (svag verbstam) | -þ- (preteritum) + -i | Preteritum indikativ 3:e person sg. |
Morfem indelas i fria morfem (som kan uppträda som självständiga ord, t.ex. rotadverb som upp, in, ut) och bundna morfem (som enbart kan uppträda fogade till andra led, t.ex. kasusändelserna -r, -s, -i, -um). När en grammatisk kategori saknar ett synligt segmentellt morfem talar man om en nolländelse (betecknad med Ø). I fornsvenskan har exempelvis neutrala a-stammar nolländelse i nominativ och ackusativ pluralis: skip-Ø ('skepp').
Dræpær maþær man... bø̄te firi.
Äldre Västgötalagen, DråpsbalkenI verbet dræp-æ-r är dræp- roten, -æ- stambildande vokal och -r böjningsändelse för 3:e person presens; i bȫte är bȫt- rot och -e konjunktivändelse.
Dela upp följande fyra fornsvenska ord i rot, stamelement och böjningsändelse, samt identifiera formens grammatiska funktion:
- Ord 1: hest-u-m
- Ur Äldre Västgötalagen
- Ord 2: skip-s
- Ur Södermannalagen
- Ord 3: gāv-u
- Ur Erikskrönikan
- Ord 4: lær-d-er
- Ur Fornsvenska legendariet