Grammatik — Subjekt
Subjekt

Nominativa subjekt, kongruensrelationer och subjektkriterier


I

Nu skiliæs þer a þingi, bōndi ok bryti.

”Nu skiljs de åt på tinget, bonden och förvaltaren (bryten).”

Äldre Västgötalagen, Jordabalken (Holm B 59)3

Subjektet i fornsvenskan definieras av en strikt morfosyntaktisk koppling mellan nominativkasus och det finita verbets böjning i person och numerus. Till skillnad från modern svenska, där subjektet primärt definieras av sin fasta position i satsens fundament eller direkt efter det finita verbet, kunde det fornsvenska subjektet röra sig friare i satsen tack vare kasusmarkeringen. Trots denna rörlighet var subjektet den primära kandidaten för satsens fundament (topik) i neutrala påståendesatser. Vid koordinerade subjekt styrdes verbets kongruens antingen av ledens sammanlagda numerus (pluralis) eller attraherades till det närmast stående ledet.12

Kasuskrav
Morfosyntaktiskt bunden till nominativ
Kongruens
Styr person- och numeruskongruens på det finita verbet
Satsläge
Fundament (topik i V2), inverterat efter verb (V1/V2), eller i kilen
Koordinerade subjekt
Kongruerar vanligen i pluralis eller med närmaste led
Subjektets grammatiska egenskaper
Subjektets kännetecken i fornsvensk syntax
EgenskapMorfosyntaktisk regelFornsvenskt exempelKommentar
KasusAlltid nominativ (substantiv, pronomen, adjektiv)bōndi mæler (nom. sg. m.)Oblika led räknas syntaktiskt ej som nominativa subjekt
KongruensFinita verbet kongruerar i person och numerusvīr bindum (1 pl.) / han binder (3 sg.)Strikta personändelser fram till sen fornsvenska
PositionFundament, postverbalt vid inversion, eller i kilNu far maþer / Maþer far nuFlexibel placering tack vare kasusmärkning
KoordineringPluralisverb eller kongruens med första ledfaþir ok sun ganga / kom maþer ok konaBåde samlad pluralis och asymmetrisk kongruens förekommer
Kongruens och asymmetri vid samordnade subjekt

När två singulara subjekt samordnas uppstår två konkurrerande mönster i fornsvenskan. Om subjektet föregår verbet (SV) sätts verbet vanligen i pluralis (bōndi ok bryti fara). Om verbet däremot står först eller direkt efter ett adverbial i fundamentet (VS), kongruerar verbet inte sällan enbart med det första ledet i singularis: Tha kom prester ok klædher. Denna asymmetriska kongruens är ett välkänt drag i äldre germanska språk.

Primärkällor och satsanalys

Ganger maþer i annars haghæ...

Äldre Västgötalagen, Bygdelagsbalken (Holm B 59)

Inverterat nominativt subjekt maþer (nom. sg. m.) efter initialt finit verb ganger (3 sg. pres.).

Nu skiliæs þer a þingi, bōndi ok bryti.

Äldre Västgötalagen, Jordabalken (Holm B 59)

Postverbalt pronomen þer (nom. pl. m.) med förtydligande appositionellt samordnat subjekt bōndi ok bryti.

Övning: analysera subjekt och verbkongruens

Identifiera subjektet och motivera dess form och verbkongruens i följande meningar:

Mening 1
Þa toko the riko mæn radh.
Mening 2
Svā mæler laghmanni.
Mening 3
Nu gangum vīr til kirkiu.
Källor
  1. 1Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 123–125 Subjektets morfosyntax, nominativkrav och kongruens med finita verb.
  2. 2Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). s. 308–312 (§ 423–427) Nominativens syntaktiska funktion som subjekt och predikatskongruens.
  3. 3Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. Jordabalken och Bygdelagsbalken (Holm B 59) Äldre Västgötalagens lagparagrafer med nominativa subjekt och verbkongruens.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk