Scriptura continua, mittställda punkter, paragrafer och moderna skiljetecken
I
Den medeltida textbilden skilde sig radikalt från det moderna tryckta bokformatet ifråga om ordavgränsning och skiljetecken. I äldre fornsvenska handskrifter saknas ofta fasta ordmellanrum; skrivarna lät pennan löpa och sammanförde regelbundet obetonade småord med det efterföljande betonade ordet (proklitisk hopskrivning som askogh 'åt skogen' eller tilhuss 'till huset'). Interpunktionen var ytterst sparsam och tjänade ett retoriskt och oralt syfte: att visa var läsaren skulle ta andan vid högläsning, snarare än att markera syntaktiska bisatser. Skiljetecknen bestod framför allt av mittställda punkter (punctum), snedstreck (virgula suspensiva /) samt anfanger och kapitulumtecken (¶) för textavsnitt.13
- Hopskrivning
- Prepositioner, artiklar och negationer skrivs ofta samman med huvudordet (t.ex. askogh, eybøta)
- Mittställd punkt (·)
- Det vanligaste medeltida skiljetecknet (punctum); anger andningspaus eller satsdel
- Paragraftecken (¶)
- Capitulum-tecken för att markera början på ett nytt lagrum eller textavsnitt
- Interpunktionens funktion
- Retorisk och muntlig läsanvisning snarare än syntaktisk strukturering
Avsaknaden av strikta ordmellanrum reflekterar talaktens fonologiska frasering. Svagt betonade ord som prepositioner (a, i, til), artiklar (then, en) och negationer (ey) bildade en enda prosodisk enhet med sitt huvudord. I handskrifterna möter vi därför hopskrivningar som askoghganga ('gå till skogs'), aþingi ('på tinget') och eyvilde ('ville icke'). Först i moderna utgåvor säras dessa ord systematiskt åt.
| Tecken | Namn | Placering i raden | Medeltida funktion | Modern motsvarighet |
|---|---|---|---|---|
| · | Punctum (mittställd punkt) | Mitten av bokstavshöjden | Markerar retorisk paus eller ordavgränsning | Komma eller punkt |
| / | Virgula suspensiva | Snett streck mellan ord | Kort paus, uppräkning eller satsdelning | Kommatecken |
| : | Colon | Två punkter över varandra | Längre paus, ofta före direkt anföring | Kolon eller punkt |
| ¶ | Capitulum | I marginal eller textbörjan | Markerar nytt lagrum eller nytt tema | Nytt stycke / paragraf (§) |
| Initiale | Anfang / stor bokstav | Förstorad dekorativ bokstav | Markerar kapitelbörjan | Nytt kapitel med rubrik |
I en tid då de flesta texter lästes högt fungerade skiljetecknen som partitur för rösten. En punkt markerade en kadens eller paus. Under senmedeltiden (1400-talet) och särskilt efter boktryckarkonstens intåg utvecklades en mer regelbunden syntaktisk interpunktion där kommatecken och punkter började reflektera satsgränser mellan huvudsats och bisats.
·dræpær·maþær·man·a·þingi·bøte·firi·
Äldre Västgötalagen (Holm B 59)I detta avsnitt har skrivaren satt en punkt mellan varje enskilt ord som ett ordavskiljningstecken, samtidigt som frasen a þingi är sammanskriven.
Läs följande medeltida rad och dela upp den i moderna ord samt sätt ut modern interpunktion:
- Medeltida rad
- ¶vmbōndidørr·oklæffuirbarnæptir·þāskallmoþirværabarnsfyrmæn