Från efterställt demonstrativt pronomen till böjningssuffix i nordiska nominalfraser
IGuþ hialpi ant hans ... firi andinni ... allir cristnir konongær.
Uppländska runinskrifter (U 669) och Äldre Västgötalagen (Holm B 59)2
Den nordiska bestämda slutartikeln är en unik språklig innovation som saknar motsvarighet i övriga germanska språk (såsom tyska och engelska, vilka endast utvecklade framförställda artiklar). Slutartikeln uppstod genom att ett efterställt demonstrativt pronomen – urnordiskt hinn / inn ('den där') – förlorade sitt tryck, klitiserades till det föregående substantivet och gradvis smälte samman med det till ett enhetligt böjningssuffix. Denna grammatikalisering inleddes under sen vikingatid och var fullt etablerad i 1200-talets fornsvenska.12
- Grammatisk kategori
- Species (bestämdhet)
- Historisk process
- Grammatikalisering och klitisering
- Ursprungsord
- Demonstrativet hinn / inn ('denne, den där')
- Tidigaste belägg
- 1000-talets runsvenska inskrifter (andinni)
1. dag-s hin-s > 2. dag-s’(h)in-s > 3. dag-s-in-s > 4. dag-en-s
Stroh-Wollins utvecklingskedja (2015, s. 105)I utgångsläget (1) stod både substantivet och demonstrativet i genitiv som två självständiga ord. När pronomenet blev enklitiskt (2) assimilerades h-ljudet, vilket gav upphov till den fornsvenska dubbla kasusmarkeringen (3: substantivets kasusändelse + artikelns kasusändelse). I nusvenskan (4) har substantivets inre ändelse försvunnit och endast artikelns genitivmärke står kvar.
De tidigaste säkra beläggen för att slutartikeln börjat fungera som ett morfologiskt definithetssuffix återfinns i uppländska runinskrifter från 1000-talet, i synnerhet den återkommande förbönen för den avlidnes själ: 'guþ hialbi ant hans firi andinni' (U 669). Stroh-Wollin (2015) framhåller att formen andinni (ack./dat. fem. bestämd form av and 'ande/själ') visar att definithetsböjning från denna tid kan betraktas som en etablerad grammatisk kategori i svenskan.
- Slutartikeln
- Äldre inhemsk utveckling ur efterställt (h)inn på 900–1000-talen; används i nominalfraser utan attribut (fiskerin, skipit).
- Framförställd artikel
- Senare utveckling ur demonstrativet sa/þæn under 1300- och 1400-talen; används i nominalfraser med adjektivattribut (þæn gamli mannin).
- Dubbel markering
- Fornsvenskan kombinerar inte mekaniskt båda artiklarna från början, utan fraser med adjektiv var länge helt nakna (gamall man = 'den gamle mannen').
I fornsvenskan heter 'dagens' oftast 'dagsins' (eller 'daghsins'). Förklara varför ordet har två s-ändelser med utgångspunkt i slutartikelns ursprung.