Diplomatiska transkriptioner, normaliserad stavning och ortografiska tecken
I
När fornsvenska texter presenteras i grammatikor och läroböcker återges de sällan exakt så som de ser ut i de medeltida handskrifterna. I stället används två kompletterande filologiska metoder: diplomatisk transkription och normalisering. En diplomatisk transkription avbildar handskriften så bokstavstroget som möjligt, med bevarande av alla förkortningstecken, sammanhängande ordgränser och ortografiska inkonsekvenser. En normaliserad text däremot anpassar stavningen efter en klassisk standardiserad norm (ofta den klassiska 1200-talsnormen), upplöser förkortningar tyst, inför modern interpunktion och markerar vokallängd med makron (ā, ē, ī). Denna artikel redogör för principerna bakom notationen i Fornsvenska Studielabbet.12
- Diplomatisk utgåva
- Bokstavstrogen återgivning av handskriften inklusive förkortningar och skrivarfel
- Normaliserad utgåva
- Standardiserad ortografi med moderna ordgränser, interpunktion och längdmarkering
- Makron (streck)
- Markerar lång vokal (ā, ē, ī, ō, ū, ȳ, ǣ, ø̄) för pedagogisk tydlighet
- Runtecknet þ (thorn)
- Betecknar tonlöst och tonande läspljud /θ/ och /ð/
I medeltida handskrifter saknas ofta mellanrum mellan ord (scriptura continua eller hopskrivning), förkortningstecken används ymnigt för att spara dyrt pergament, och samma ord kan stavas på tre olika sätt på samma sida. Normaliseringens syfte är inte att förfalska historien, utan att göra den grammatiska strukturen läsbar för analys.
| Element | Handskrift / Faksimil | Diplomatisk transkription | Normaliserad lärotext |
|---|---|---|---|
| Tecknet þ (thorn) | þ eller th | þ (bokstavstroget) | þ (i äldre fsv.) eller th |
| Lång vokal | Utskrivs enkel (t.ex. a, o) | a, o (bokstavstroget) | ā, ō (med makron för att visa längd) |
| Nasalstreck | Streck över vokal (mā) | mā (el. m[an]) | man (upplöst i klartext) |
| Tironiskt et | Tecknet ⁊ | ⁊ | ok (upplöst i klartext) |
| Ordavskiljning | hopskrivet: askoghganga | a skogh ganga (el. a·skogh·ganga) | a skogh ganga (moderna ordgränser) |
| Interpunktion | Enstaka punkter vid satsdelar | · (mittställda punkter bevarade) | Kommatecken, punkt och frågetecken |
I denna grammatikplattform används följande konsekventa notation: (1) Makron (vågrätt streck över vokal: ā, ē, ī, ō, ū, ȳ, ǣ, ø̄) markerar att vokalen var lång i klassisk fornsvenska. Detta är avgörande för att förstå stavelselängd, betoning och vokalbalans. (2) Bokstaven þ (thorn, lånad från runskriften) används för att återge det forngermanska läspljudet /θ/ i äldre fornsvenska texter. (3) Asterisk (*) markerar att en form är språkhistoriskt rekonstruerad och saknar direkt belägg i handskrifterna.
Diplomatiskt: dræp' m' annā sakløsa... vs Normaliserat: Dræpær maþær annan saklø̄sa...
Handskrift B 59 vs UtgåvaI det diplomatiska utdraget syns apostrofliknande er-förkortningar och nasalstreck över annā; i den normaliserade texten är ändelserna utskrivna och rotvokallängden i saklø̄sa markerad.
Upplös förkortningarna och normalisera följande diplomatiska textavsnitt med moderna ordgränser och interpunktion:
- Diplomatiskt
- nu·skil's·þ'·a·þingi·bōndi·⁊·bryti