Svaga maskuliner och neutrer: drupi, timi, boga och øgha
IHittæ grannar oræknæ fæ a akri sinum ... Takær maþer øgha ur hofði manni.
Äldre Västgötalagen, Byalagsbalken och Såramålsbalken 2 (Holm B 59)2
De svaga an-stammarna omfattar fornsvenskans stora klass av svaga maskuliner samt en liten men högfrekvent grupp neutrala kroppsdelsord som øgha ('öga'), hiærta ('hjärta') och øra ('öra'). Maskulinerna kännetecknas av nominativ singularis på -i (senare försvagat till -e), medan genitiv, dativ och ackusativ har en gemensam oblik form på -a. De neutrala an-stammarna slutar på -a genom hela singularis och bildar pluralis på -un/-on (øghun, hiærtun), vilket är det direkta ursprunget till modern svenskas ögon och öron.13
- Ordklass
- Substantiv
- Stamklass
- Svaga an-stammar (urgermanskt *-an- / -han-)
- Genus
- Maskulinum (drupi, boga, granni) och neutrum (øgha, hiærta, øra)
- Typord
- drupi, timi, boga, granni; øgha, hiærta, øra (n.)
- Modern motsvarighet
- Andra deklinationen (-ar) för maskuliner (droppe – droppar), fjärde deklinationen (-on) för neutrer (öga – ögon)
- Maskulin singularis
- Nominativ slutar på -i (drupi, timi), senare ofta skrivet -e (drupe); samtliga tre oblika kasus (ack., dat., gen.) slutar på -a (drupa, tima).
- Maskulin pluralis
- Nominativ och ackusativ har -a(r) (drupar, timar); genitiv har -a (drupa); dativ har -um (drupum, timum).
- Neutral singularis och pluralis
- Singularis har -a i samtliga fyra kasus (øgha, hiærta); pluralis har nominativ/ackusativ på -un (øghun, hiærtun), genitiv på -na (øghna) och dativ på -um (øghum).
- Bestämd form
- Mask. drupin, drupans, drupanum, drupan; pl. drupani(r), drupanna, drupumin, drupana; Neutr. øghat, øghans, øghanu, øghat; pl. øghunin, øghnanna, øghumin, øghunin.
| Kasus och numerus | drupi (obest.) | drupi (best.) | øgha (obest.) | øgha (best.) |
|---|---|---|---|---|
| Nominativ singularis | drupi / drupe | drupin | øgha | øghat |
| Genitiv singularis | drupa | drupans | øgha | øghans |
| Dativ singularis | drupa | drupanum | øgha | øghanu |
| Ackusativ singularis | drupa | drupan | øgha | øghat |
| Nominativ pluralis | drupar | drupani(r) | øghun | øghunin |
| Genitiv pluralis | drupa | drupanna | øghna | øghnanna |
| Dativ pluralis | drupum | drupumin | øghum | øghumin |
| Ackusativ pluralis | drupa(r) | drupana | øghun | øghunin |
Hos svaga maskuliner fanns en skarp funktionsuppdelning mellan nominativens -i (subjekt) och den oblika ändelsen -a (objekt, prepositioner och ägande). I neutrala an-stammar representerar pluraländelsen -un det urgermanska -ōnō-suffixet; i genitiv pluralis bevaras stammens n i ändelsen -na (øghna), vilket är en regelbunden rest av konsonantstammen.
hittæ grannar oræknæ fæ ... firi granna huan ... takær maþer øgha ur
Äldre Västgötalagen, Byalagsbalken och Såramålsbalken 2 (Holm B 59)grannar står i plural nominativ som subjekt, granna i oblik ackusativ singularis efter prepositionen firi, och øgha som ackusativiskt objekt till verbet takær.
funi, stenmæstari (nom. sg.), hærræ (gen. sg.), anda, felah(a) (ack. sg.), postla (pl. gen.)
Mård 2018 (s. 26–27, tabell 15–16)I medeltida runinskrifter beläggs svaga maskuliner rikligt med nominativ på -i (stenmæstari) och oblika former på -a (anda, felaha). Titeln herre visar genitivformen hærræ.
I en fornsvensk text står: 'Ga til granna þins oc spyria han raþs'. Varför har ordet för granne formen 'granna' och inte 'granni'?