Variation, ledföljd och informationsstruktur i fornsvensk sats
INu skilias þer a þingi, bōndi ok bryti.
”Nu skiljs de åt på tinget, bonden och bryten.”
Äldre Västgötalagen, Jordabalken (Holm B 59)3
Fornsvenskans ordföljd intar en typologiskt intressant mellanposition mellan det urnordiska/forngermanska systemet och det moderna standardsvenska språket. I huvudsatser rådde i princip V2-regeln (verbet på andra plats), men fundamentet kunde besättas av praktiskt taget vilken satsdel som helst: subjekt, objekt, adverbial eller predikativ. I bisatser fanns en betydande strukturell variation där både verb-andra-mönster (V2), verb-sent-mönster (där verbet står efter objekt eller predikativ) och begynnande BI-biff-ledföljd förekom sida vid sida. Den rika morfologin med särskilda kasus- och personändelser medgav en syntaktisk rörlighet som i hög grad styrdes av textens informationsstruktur och pragmatiska behov.12
- Huvudsatsstruktur
- Verb-andra-språk (V2) med fundament + finit verb
- Bisatsstruktur
- Varierande mellan V2, verb-sent (SOV) och modern bisatsledföljd
- Informationsstruktur
- Känd information (topik) i fundamentet, ny information i fokus
- Syntaktisk flexibilitet
- Rikare kasus- och personböjning möjliggjorde friare ordföljd än i nysvenskan
| Satstyp | Strukturmönster | Ledföljd | Fornsvenskt exempel | Kommentar |
|---|---|---|---|---|
| Huvudsats (subjekt initialt) | Fundament (S) + Finit verb (Vf) | S - Vf - O - A | Bōndi binder hest sin i garþi | Rak ordföljd, neutral påståendesats |
| Huvudsats (adverbial initialt) | Fundament (A) + Finit verb (Vf) | A - Vf - S - O | Þa toko the riko mæn radh | Inversion: subjektet placeras postverbalt |
| Huvudsats (objekt initialt) | Fundament (O) + Finit verb (Vf) | O - Vf - S | Þetta bref gav iak honom | Objektstopikalisering |
| Huvudsats (V1 / verb initialt) | Finit verb initialt | Vf - S - O | Ganger maþer i annars haghæ | Villkorssats utan bindeord / narrativ inversion |
| Bisats (verb-sent) | Subjunktion + S + O + Vf | Subj - S - O - Vf | ...at han eigh ræt fangat havi | Hjälpverbet eller finita verbet sist |
Ordföljden i fornsvenska var starkt informationsstrukturellt motiverad. I enlighet med principen om känd information före ny (tema före rema) placerades kända referenter och anaforiska pronomen tidigt i satsen, medan tung eller ny information sköts mot satsens slut. Till skillnad från modern svenska kunde även direkta och indirekta objekt fundamenteras utan att satsen uppfattades som markerad eller litterärt tillgjord.
Þæssi bref gaf jac herra Karlæ...
Fornsvenskt diplom / Pettersson s. 126Topikalisering av objekt: ackusativfrasen þæssi bref står i fundamentet före finita verbet gaf och subjektet jac.
Ganger maþer i annars haghæ...
Äldre Västgötalagen, Bygdelagsbalken (Holm B 59)Verbinitial (V1) huvudsatsfunktion som konditionalbisats: verbet ganger står först utan föregående konjunktion.
Bestäm vilket led som står i fundamentet och identifiera ledföljden i följande meningar:
- Mening 1
- Nu skulum vīr dōma um þætta mal.
- Mening 2
- Þænnæ hest køptæ bōndin a marknaþi.
- Mening 3
- Æn han eigh bøtir, þa bøte frændær.