Grammatik — Genusvariation
Genusvariation

Stamklassbyte, genusväxling och utvecklingen mot tvåkönssystemet


I

Þet svar gaf han ... I þy sama svare ... han viste eigh huat svar han skuldi gifua.

Fornsvenska diplom och textvarianter (1300–1400-talen)1

Genus och stamklass måste hållas strängt isär i den fornsvenska grammatiken. Ett substantiv kan byta böjningsmönster utan att byta grammatiskt genus, men det finns även ord som uppvisar reell genusvariation mellan maskulinum, femininum och neutrum under fornsvensk tid. Under senmedeltiden och äldre nysvensk tid sammanföll maskulinum och femininum gradvis i ett gemensamt genus – utrum (realsläktet) – medan neutrum förblev en självständig kategori.12

Grammatisk kategori
Genus och stamklass
Fenomen
Stamklassbyte, osäker analys och diakron förenkling
Principer
Synkron analys skiljs från etymologi; belägg skiljs från rekonstruktion
Slutresultat
Övergång från tre genus (mask., fem., neutr.) till två genus (utrum och neutrum)
Stamklassbyte kontra genusbyte

Marklund (2016) påpekar att ett ords etymologiska ursprungsstam inte alltid överensstämmer med dess faktiska synkrona böjning. Ordet bōt var i urgermansk tid en ō-stam, men böjs i fornsvenskan helt efter de feminina rotnominernas mönster (med omljudd pluralis bøter). Trots detta stamklassbyte förblev ordet femininum. Likaså uppvisar svaga maskuliner (an-stammar) ibland senare övergång till feminina or-pluraler i nysvenska dialekter (t.ex. timma, fura, lada).

Belagda ord med genustvekan i fornsvenskan
Exempel på ord med dokumenterad genusvariation i fornsvenskt material
OrdVariant 1 (genus och form)Variant 2 (genus och form)Historisk förklaring
svarneutrum: þæt svar, svarsinsmaskulinum: svarin, svaraVäxling mellan neutral a-stam och maskulin a-stam i lagspråk och diplom
byrðfemininum: byrðin (östnordiskt)maskulinum: byrðr (västnordiskt)Marklund diskuterar två möjliga stammar och regional genusfördelning
appall / eplimaskulinum: appall (trädet/frukten)neutrum: æple / epli (frukten)Två parallella avledningar med olika genus
timi / timmamaskulinum: þænn timifemininum/utrum i senare nysvenska: en timmaOblika kasusformen -a tolkas om som feminin grundform
Vägen till utrum: maskulinum och femininum förenas

Under 1400- och 1500-talen förenklades genussystemet radikalt i takt med kasussammanfallet. Maskulina nominativändelser på -er föll bort, den feminina oblika ändelsen -u sammanföll med -a eller synkoperades, och de bestämda artiklarna -in (mask.) och -in (fem.) blev formellt identiska i nominativ. När även adjektivkongruensen förlorade distinktionen mellan maskulinum och femininum i singularis, uppstod det moderna tvåkönssystemet med utrum (en man, en kvinna, en bok, en fisk) kontra neutrum (ett hus, ett barn).

Övning: förklara skillnaden mellan stamklassbyte och genusbyte

Varför innebär det faktum att ordet 'bot' fick pluralformen 'bøter' (rotnominalt mönster) inte att ordet bytte genus? Förklara relationen mellan genus och böjningsklass.

Källor
  1. 1Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 98–101 Genussystemets upplösning, genusväxling och uppkomsten av utrum.
  2. 2Felix Marklund, De feminina substantivens böjning i runsvenskan (Uppsala universitet, 2016). s. 6 och 31–32 (PDF-s. 6, 31–32) Ursprunglig stam kontra faktisk stamklass, bot och byrð.
  3. 3Adrian Sangfelt, Ändelsevariation hos svaga maskulina substantiv i äldre svenska (Uppsala universitet, 2013). s. 34–36 (PDF-s. 34–36) Senare genus- och paradigmutjämning hos svaga maskuliner.
  4. 4Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). s. 287–291 (§ 380–385) Historisk genuslära och övergången från tregenussystem till tvågenussystem.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk