Stamklassbyte, genusväxling och utvecklingen mot tvåkönssystemet
IÞet svar gaf han ... I þy sama svare ... han viste eigh huat svar han skuldi gifua.
Fornsvenska diplom och textvarianter (1300–1400-talen)1
Genus och stamklass måste hållas strängt isär i den fornsvenska grammatiken. Ett substantiv kan byta böjningsmönster utan att byta grammatiskt genus, men det finns även ord som uppvisar reell genusvariation mellan maskulinum, femininum och neutrum under fornsvensk tid. Under senmedeltiden och äldre nysvensk tid sammanföll maskulinum och femininum gradvis i ett gemensamt genus – utrum (realsläktet) – medan neutrum förblev en självständig kategori.12
- Grammatisk kategori
- Genus och stamklass
- Fenomen
- Stamklassbyte, osäker analys och diakron förenkling
- Principer
- Synkron analys skiljs från etymologi; belägg skiljs från rekonstruktion
- Slutresultat
- Övergång från tre genus (mask., fem., neutr.) till två genus (utrum och neutrum)
Marklund (2016) påpekar att ett ords etymologiska ursprungsstam inte alltid överensstämmer med dess faktiska synkrona böjning. Ordet bōt var i urgermansk tid en ō-stam, men böjs i fornsvenskan helt efter de feminina rotnominernas mönster (med omljudd pluralis bøter). Trots detta stamklassbyte förblev ordet femininum. Likaså uppvisar svaga maskuliner (an-stammar) ibland senare övergång till feminina or-pluraler i nysvenska dialekter (t.ex. timma, fura, lada).
| Ord | Variant 1 (genus och form) | Variant 2 (genus och form) | Historisk förklaring |
|---|---|---|---|
| svar | neutrum: þæt svar, svarsins | maskulinum: svarin, svara | Växling mellan neutral a-stam och maskulin a-stam i lagspråk och diplom |
| byrð | femininum: byrðin (östnordiskt) | maskulinum: byrðr (västnordiskt) | Marklund diskuterar två möjliga stammar och regional genusfördelning |
| appall / epli | maskulinum: appall (trädet/frukten) | neutrum: æple / epli (frukten) | Två parallella avledningar med olika genus |
| timi / timma | maskulinum: þænn timi | femininum/utrum i senare nysvenska: en timma | Oblika kasusformen -a tolkas om som feminin grundform |
Under 1400- och 1500-talen förenklades genussystemet radikalt i takt med kasussammanfallet. Maskulina nominativändelser på -er föll bort, den feminina oblika ändelsen -u sammanföll med -a eller synkoperades, och de bestämda artiklarna -in (mask.) och -in (fem.) blev formellt identiska i nominativ. När även adjektivkongruensen förlorade distinktionen mellan maskulinum och femininum i singularis, uppstod det moderna tvåkönssystemet med utrum (en man, en kvinna, en bok, en fisk) kontra neutrum (ett hus, ett barn).
Varför innebär det faktum att ordet 'bot' fick pluralformen 'bøter' (rotnominalt mönster) inte att ordet bytte genus? Förklara relationen mellan genus och böjningsklass.