af, at, frān, mæþ, mot, ur och det rika dativsystemet
I
Dativ är fornsvenskans mest produktiva och nyanserade prepositionskasus. En lång rad grundläggande forngermanska prepositioner kräver obligatoriskt dativ oberoende av verbets rörelsekaraktär: af ('av, från, genom'), at ('åt, till, hos, vid'), frān / frā ('från'), mæþ ('med'), mot / i mot ('mot, gentemot'), ur / or ('ur, ut ur') samt hjā ('hos, bredvid'). Dessa prepositioner täcker in ett brett semantiskt spektrum, från rent instrumentella och sociativa relationer (mæþ 'med') till ablativiska och ursprungliga relationer (af, ur, frān). Dativformerna i dessa fraser kännetecknas av distinkta ändelser som -i i singularis och -um / -om i pluralis.13
- Fasta dativprepositioner
- af, at, frān, mæþ, mot/i mot, ur/or, hjā
- Syntaktisk bredd
- Dativ förmedlar instrumentalis, ablativ (frånskiljande), komitativ och lokativ
- Morfologisk tydlighet
- Starka maskuliner/neutraler på -i, pluraler på -um/-om
- Långlivad rektion
- Dativrektionen efter af och mæþ kvarstod in i 1500-talets bibelspråk
I klassisk fornsvenska råder ingen osäkerhet kring vilka prepositioner som fordrar dativ. Till skillnad från lokala prepositioner som i och ā, vilka kan växla med ackusativ vid riktad rörelse, styr prepositioner som ur, af och frān alltid dativ även när satsen uttrycker en dynamisk förflyttning bort från ett rumsligt objekt.
| Preposition | Grundbetydelse | Exempel i fornsvenska | Morfologisk analys | Betydelse i modern svenska |
|---|---|---|---|---|
| af | Från, av, genom | af rættu hūsi | dat. sg. n. av rætt hūs | 'från/av rätt hus' |
| at | Vid, hos, efter | at vāri, at afli | dat. sg. m. av vār, afl | 'om våren, med kraft' |
| frān / frā | Bort från | frān sinum bonda | dat. sg. m. av sin bōndi | 'från sin husbonde' |
| mæþ | Tillsammans med, medelst | mæþ tvem vitnum | dat. pl. av två vitni | 'med två vittnen' |
| ur / or | Ut ur (inifrån) | ur vatni | dat. sg. n. av vatn | 'ur vattnet' |
| mot / i mot | Gentemot, i riktning mot | mot konungi | dat. sg. m. av konunger | 'mot konungen' |
| hjā | Hos, vid sidan av | hjā hælghom mannum | dat. pl. m. av hælgher maþer | 'hos heliga män' |
Ett utmärkande drag för fornsvensk dativrektion är den fullständiga kongruensen. Om frasen innehåller determinativ, räkneord och attributiva adjektiv måste samtliga anta korrekta dativformer: mæþ allum sinum gōþum vāpnum ('med alla sina goda vapen', där alla led böjs i dativ pluralis på -um). Denna syntaktiska princip gjorde prepositionsfrasen till en mycket sammanhållen morfosyntaktisk enhet.
Skal han gā mæþ tvem vitnum firi domara...
Äldre Västgötalagen, GiftermålsbalkenHär styr mæþ dativ pluralis: räkneordet tvem är dativ pluralis av tvē, och vitnum är dativ pluralis av det neutrala substantivet vitni ('vittne').
Sätt in orden inom parentes i korrekt fornsvensk dativform efter den angivna prepositionen:
- 1. af + (allt hūs, neutr. sg.)
- Från/av hela huset
- 2. mæþ + (sinir brø̄þr, mask. pl.)
- Med sina bröder
- 3. ur + (eldher, mask. sg.)
- Ut ur elden
- 4. frān + (þe hælgha kirkia, fem. sg.)
- Från den heliga kyrkan