Grammatik — Perifrastisk passiv
Perifrastisk passiv

Hjälpverben varda, vara och bliva förenade med preteritumparticip


I

Varþer maþer sargader ælla dræpin...

”Varder (blir) en man sårad eller dräpt...”

Äldre Västgötalagen, Dråpsbalken (Holm B 59)3

Vid sidan av den syntetiska s-formen uttrycks passiv i fornsvenskan regelmässigt genom en flerordskonstruktion (perifrastisk passiv) bestående av ett finit hjälpverb förenat med huvudverbets preteritumparticip. I äldre fornsvenska domineras dynamisk processpassiv fullständigt av verbet varþa (varþer dræpin 'blir dräpt', varþ dræpin 'blev dräpt'), medan vara primärt betecknar stativt tillstånd eller fullbordat resultat (var dræpin 'var dräpt / död'). Det lågtyska lånordet bliva fungerade under merparten av fornsvensk tid som innebördsverb ('stanna kvar, förbli') och etablerades som passivbildande hjälpverb först under fornsvenskans allra sista decennier (omkring 1510–1520). Preteritumparticipet kongruerar fullständigt med subjektet i genus, numerus och kasus.12

Diates
Perifrastisk passiv (flerordskonstruktion)
Hjälpverb
varþa (processpassiv), vara (tillståndspassiv), bliva (senmedeltida lån)
Lexikalt led
Preteritumparticip med adjektivisk subjektkongruens
Kronologi
varda dominerar i äldre fornsvenska; bliva etableras ca 1510–1520
Passivstrategier och hjälpverben i fornsvenskan
Jämförelse mellan de fornsvenska passivkonstruktionerna
KonstruktionHjälpverbBetydelse/AspektExempelTidsperiod
processpassivvarþa + participhandling / händelse (blir gjord)varþer dræpinäldre och yngre fornsvenska
stativ passivvara + participtillstånd / resultat (är gjord)ær dræpinhela fornsvenskan
senmedeltida passivbliva + participhandling / övergångbliffuer bwndhinfrån ca 1510
syntetisk passivaktiv form + -sbunden passivdræpshela fornsvenskan
Hjälpverbens kronologi och textuella fördelning

Undersökningar av Loenheim (2013) visar att varda var det helt dominerande passivverbet under 1300- och 1400-talen. Bliva som passivhjälpverb dyker upp i enstaka översättningar från klostermiljö omkring 1510 och slår igenom på bred front först i 1520-talets kanslispråk under Gustav Vasa, medan religiösa texter (såsom NT 1526 och Gustav Vasas bibel 1541) bevarade varda i hög utsträckning.

Autentiska belägg i källorna

Varþer maþer sargader ælla dræpin...

Äldre Västgötalagen, Dråpsbalken (Holm B 59)

Processpassiv med varþer och kongruerande particip i maskulinum nominativ singularis.

ormen […] bliffuer bwndhin aff ordhen

Vadstenanunnornas veckoritual (ca 1510) / Loenheim s. 10

Ett av de allra tidigaste säkra beläggen för bliva som passivhjälpverb i svenskan.

Övning: analysera passiva konstruktioner

Bestäm passivtyp (processpassiv, stativ tillståndspassiv eller s-passiv) för följande satser:

Sats A
Bokin var skrifvin a pergament.
Sats B
Þiofver varþ gripin a þingi.
Sats C
Þetta hus byggias af bøndom.
Källor
  1. 1Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). s. 479–481 (§ 569–570) Preteritumparticipets passiva funktion och passiv med varþa och vara.
  2. 2Lisa Loenheim, En ny bild av bliva: Bakgrunden till hur bliva blev hjälpverb, GU-ISS 2013-01. s. 1–3 och 10–11 Kronologisk fördelning mellan varda och bliva som passivbildande hjälpverb.
  3. 3Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. PDF-s. 6 (Dråpsbalken) Autentisk perifrastisk passiv med varþa i Äldre Västgötalagen.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk