Grammatik — Kongruens
Kongruens

Morfosyntaktisk överensstämmelse i fras och sats


I

En gōþer maþer dræpær annan saklø̄san... bø̄te firi hann allum sīnrom gōþum frændum...

”En god man dräper en annan oskyldig... böte för honom till alla sina goda fränder...”

Äldre Västgötalagen, Dråpsbalken / Holm B 5912

Kongruens (formöverensstämmelse) är den syntaktiska limning som håller samman fraser och satser i fornsvenskan. Till skillnad från modern svenska, där kongruensen i princip är begränsad till adjektivens numerus- och speciesböjning (t.ex. en röd bil / två röda bilar), krävde fornsvenskan genomgående morfologisk överensstämmelse i flera dimensioner. Inom nominalfrasen måste artiklar, demonstrativer, possessiver och adjektivattribut kongruera med sitt huvudord i samtliga tre kategorier: genus, numerus och kasus. Därtill fordrade satsen strikt kongruens mellan subjekt och finit verb i numerus och person, samt mellan subjekt och predikativt attribut i genus och numerus.12

Fraskongruens
Adjektiv, artiklar och pronomen kongruerar med huvudordet i genus, numerus och kasus
Predikativ kongruens
Predikatsfyllnad kongruerar med subjektet i genus, numerus och nominativt kasus
Subjekt–verb-kongruens
Det finita verbet böjs efter subjektets numerus (och i äldre skede person)
Synkretism och krockar
Kollektiva subjekt och samordnade subjekt med olika genus har särskilda kongruensregler
De tre nivåerna av kongruens i fornsvenskan

I den fornsvenska grammatiken verkar kongruensen på tre distinkta syntaktiska nivåer: attributiv kongruens (inom nominalfrasen), predikativ kongruens (mellan subjekt och predikatsfyllnad) samt nexus-kongruens (mellan subjekt och finit verb).

Kongruensens tre nivåer i fornsvensk syntax
NivåInblandade ledStyrande kategorierExempel i fornsvenskaMorfologisk förklaring
Attributiv kongruensDeterminerare + Adjektiv + SubstantivGenus, numerus, kasusēn-n gōþ-an hest (ack. sg. m.)Alla led i ackusativ singularis maskulinum
Attributiv kongruensPrepositionsfras med attributGenus, numerus, kasusmæþ all-um sīn-um gōþ-um frænd-umSamtliga led i dativ pluralis maskulinum
Predikativ kongruensSubjekt + Kopula + PredikativGenus, numerus, nominativhūs-it var bygt (nom. sg. neutr.)Predikativet antar neutrum singularis nominativ
Predikativ kongruensSubjekt pl. + Kopula + PredikativGenus, numerus, nominativmænn-irn-ir vāru rīk-irPredikativet antar maskulinum pluralis nominativ
Subjekt–verb-kongruensSubjekt + Finit verbPerson och numerusvī bind-om / the kom-oVerbet böjs efter 1:a resp. 3:e person pluralis
Samordnade subjekt med olika genus (Genus resolution)

När två subjekt med olika genus samordnas (t.ex. en man och en kvinna) tillämpar fornsvenskan strikta prioritetsregler för predikativet: neutrum pluralis fungerar som standard när personerna är av olika kön (t.ex. maþer ok kona vāru glaþ ('glada', nom. pl. neutr.)). Om båda subjekten är maskulina blir predikativet maskulinum pluralis; om båda är feminina blir det femininum pluralis.

En gōþer maþer dræpær annan saklø̄san...

Äldre Västgötalagen, Dråpsbalken

I subjektsfrasen En gōþer maþer kongruerar obestämda artikeln En och adjektivet gōþer i maskulinum nominativ singularis med maþer; i objektet annan saklø̄san kongruerar båda leden i ackusativ singularis maskulinum på -an.

Övning: konstruera fullständig kongruens

Sätt in adjektivet godher i korrekt kongruent form i följande fyra satssammanhang:

Sats 1
Þæir sāghu [godher] skip (ack. pl. neutr.).
Sats 2
Han gaff [godher] kono (dat. sg. fem.) pæninga.
Sats 3
Konungens mæn vāru [godher] (predikativ, nom. pl. mask.).
Sats 4
Bōnden for mæþ [godher] hestum (dat. pl. mask.).
Källor
  1. 1Adolf Noreen, Altschwedische Grammatik, mit Einschluss des Altgutnischen (Halle: Max Niemeyer, 1904). § 465–480 Kongruensregler i fornsvensk nominalfras och predikatsbindning.
  2. 2Gertrud Pettersson, Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande (Studentlitteratur); lokal transkription. s. 120–128 Syntaktisk sammanhållning och kongruensmönster i fornspråket.
  3. 3Äldre Västgötalagen enligt Cod. Holm. B 59, maskintext av Lars-Olof Delsing efter Collin och Schlyters utgåva, SSGL I. Dråpsbalken (Holm B 59) Autentiska exempel på fras- och predikativkongruens i Äldre Västgötalagen.

Informationen kan inte garanteras vara fullständig — fornsvenskan var aldrig ett standardiserat språk