Singularis, pluralis och stamklassernas pluralmarkörer i det fornsvenska nominalsystemet
IFæþær oc sun eghu saman at gænge ... Nu skiliæs mæn at þingi ... Þry skip sigldu.
Äldre Västgötalagen, Rättslösabalken och Mandråpsbalken (Holm B 59)2
Fornsvenska substantiv böjs i två numerus: singularis (ental) och pluralis (flertal). Till skillnad från modern svenska, där pluraländelserna i hög grad fördelas på fasta deklinationer, beror den fornsvenska pluralbildningen direkt på substantivets historiska stamklass och genus. Samtliga moderna pluraländelser (-or, -ar, -er, -on och nollplural) går tillbaka på fornsvenska nominativ- och ackusativändelser, medan genitiv och dativ i pluralis uppvisar en hög grad av ändelsegemenskap (-a respektive -um).13
- Grammatisk kategori
- Numerus
- Värden i substantivböjningen
- Singularis och pluralis
- Spår av dualis
- I personliga pronomen (mit 'vi två', it 'ni två')
- Pluraländelser
- -ar, -ir/-er, -ur/-or, -un/-on och nollmorfem
| Fornsvensk ändelse | Stamklasser och genus | Fornsvenskt exempel | Modern deklination |
|---|---|---|---|
| -ur / -or | svaga feminina ōn-stammar | konur, gatur, kirkiur | Första deklinationen (-or: kvinnor, gator) |
| -ar | starka maskulina a-stammar, svaga an-stammar, ō-stammar | fiskar, drupar, grafar | Andra deklinationen (-ar: fiskar, droppar) |
| -ir / -er | i-stammar, u-stammar, rotstammar, r-stammar, nd-stammar | smiþir, synir, bøker, fæþer, bønder | Tredje deklinationen (-er: smeder, söner, böcker) |
| -un / -on | svaga neutrala an-stammar | øghun, ørun, hiærtun | Fjärde deklinationen (-on: ögon, öron) |
| noll (inget suffix) | starka neutrala a- och ja-stammar | skip, land, orð, barn, rike | Femte deklinationen (nollplural: skepp, land) |
Medan nominativ och ackusativ pluralis uppvisar stor variation beroende på stamklass, är pluralens genitiv och dativ anmärkningsvärt enhetliga genom hela substantivsystemet. Dativ pluralis har i princip alltid ändelsen -um (fiskum, konum, bokum, skipum), och genitiv pluralis slutar regelbundet på -a (fiska, boka, skipa) eller på den konsonantutvidgade formen -na hos svaga ord (konna, øghna).
- Verbkongruens
- Finita verb skiljer numerus: singularis 'fiskr simbi' mot pluralis 'fiskar simba'.
- Adjektivkongruens
- Adjektiv har egna pluraländelser som avslöjar substantivets numerus vid nollplural: 'et got skip' mot 'morg goð skip'.
- Räkneord
- Räkneorden 1–4 böjs i genus och kasus och anger entydigt numerus: 'eit skip' mot 'twa/þry/fiughur skip'.
- Bestämd artikel
- Slutartikeln skiljer nollplural tydligt åt i bestämd form: singularis skipit mot pluralis skipin.
þry skip ... allir konongær ... mæn skulu vitna ... barn sculu brymsignæ
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 1 och Rättslösabalken (Holm B 59)Beläggen visar hur pluralis markeras av såväl substantivets egen ändelse (konongær, mæn) som av kongruerande attribut (þry skip) och verb (sculu).
I en text möter du frasen 'þæsse rike standa æn'. Vilket numerus har 'rike', och vilka två faktorer i satsen bevisar detta?