Från genus-, kasus- och stamklassystem till modern deklination (1300–1600)
Imedh allo thy godze ... gaff han them for:da gardh ... medh allom them fornæmpdom gardhum.
Medeltidsbrev från 1400-talet (Allhammar 2023)1
Övergången från det fornsvenska fyrkasus- och tregenssystemet till den moderna svenskans deklinationer och tvåkönssystem var inte ett plötsligt eller likformigt ras. Processen pågick under mer än två sekler (ca 1350–1600). Förändringshastigheten varierade kraftigt beroende på kasus, numerus, stamklass, textgenre och geografiskt område: maskulina nominativändelser föll bort snabbast i singularis, medan dativ och genitiv i pluralis bevarades långt in på 1500-talet.12
- Perspektiv
- Diakront (språkhistorisk utveckling)
- Huvudprocesser
- Kasussammanfall, ändelseförsvagning, genusförening och deklinationell omstrukturering
- Primärkällor
- Allhammar (1400-talsdiplom), Sangfelt (svaga maskuliner), Stroh-Wollin (definithet)
- Kronologi
- 1350–1526 (yngre fornsvenska) till 1526–1732 (äldre nysvenska)
| Kategori | Äldre fornsvenska (1200–1350) | Yngre fornsvenska (1375–1526) | Tidig nysvenska (1526–1700) |
|---|---|---|---|
| Maskulin nominativ -er | Obligatorisk: fisker, maþer, hester | Faller snabbt; nästan helt borta i brev ca 1470 | Borta ur talspråk; enstaka arkaismer i skrift |
| Dativ singularis | Obligatorisk efter medh, af, i, a (-i, -u) | Starkt vacklande; ersätts av grundform/ackusativ | Försvunnen utanför fasta fraser (i handom, i somras) |
| Dativ pluralis -um | Enhetlig i alla deklinationer (-um) | Mycket stabil genom hela 1400-talet | Börjar sammanfalla med -a/-en; bevaras i bibelspråk |
| Genitiv pluralis -a | Regelbunden (-a, -na) | Konkurrens från generaliserad s-genitiv | s-genitiven blir obligatorisk markör för alla ord |
| Genus (mask./fem.) | Skilda genus och pronominell kongruens | Artiklar och adjektiv sammanfaller i singularis | Utrum (realsläktet) fullt etablerat i nominalfrasen |
I Allhammars (2023) undersökning av 95 fornsvenska diplom från 1400-talet kartläggs kasusupplösningens exakta förlopp. Nominativändelsen -er hos starka maskuliner är i det närmaste utraderad mot slutet av 1400-talet. Dativstyrningen efter prepositionen medh försvagas tidigt i singularis (där substantiven antar grundform), men i pluralis är dativändelsen -um fortfarande intakt i 80–90 % av beläggen vid seklets slut. Det visar att pluralmorfologin var betydligt mer motståndskraftig än singularmorfologin.
- Formelbundet språk
- Lagtexter och officiella köpebrev bevarade äldre kasusböjning decennier efter att den försvunnit ur vardagsspråket.
- Regional variation
- Mälardalen och östra Sverige genomförde ändelsebortfall snabbare än västliga och perifera dialekter (t.ex. Dalarna och Gotland).
- Svaga maskuliner
- Sangfelt (2013) visar att växlingen -e : -a styrdes av satsdelsfunktion under 1400- och 1500-talen innan den fixerades till regionala eller lexikala varianter.
I ett diplom från 1475 står: 'medh them for:da gardh ... medh allom them gardhum'. Förklara varför ordet gård saknar dativändelse i singularis men har full dativändelse i pluralis.