Bildning med dentalsuffix och stark kontra svag böjning
IKrister ær fyrst i laghum warum þa ær cristna var...
”Kristus är den förste i våra lagar, då vår kristna tro blev till...”
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 1 (Holm B 59)3
Fornsvenska ordningstal (ordinaltal) betecknar en referents position i en ordnad följd. Till skillnad från grundtalen, som till övervägande del är oböjliga, böjs ordningstalen fullständigt i genus, numerus och kasus. Böjningsmässigt uppvisar gruppen en karakteristisk asymmetri: de två lägsta ordningstalen bygger på suppletiva stammar utanför grundtalsroten – fyrsti/fyrstr ('förste', ursprungligen superlativ till förledet for-) och annar ('andre', pronominaladjektiv). Ordningstalen från þriþi ('tredje') och uppåt bildas regelbundet med dentalsuffix (-ti, -di, -þi) och böjs uteslutande svagt på -i i nominativ maskulinum singularis.12
- Kategori
- Ordinaltal (plats i ordningsföljd)
- Böjning
- Svag adjektivböjning hos de flesta; stark böjning hos 'annar' och arkaiskt 'fyrstr'
- Suffix
- Bildas med germanskt dentalsuffix -ti, -di eller -þi (t.ex. þriþi, fiærþi, fimti)
- Suppletiv bas
- 'fyrsti' (av superlativstam) och 'annar' (av pronominalstam) saknar kardinaltalsstam
| Tal | Fornsvensk form | Böjningstyp | Bildningssätt |
|---|---|---|---|
| 1:a | fyrsti (fyrstr) | Svag (fyrsti) eller arkaiskt stark (fyrstr) | Superlativ av förled (*furi-ista-) |
| 2:a | annar (onnur, annat) | Stark adjektivisk böjning | Pronominalstam med u-omljud |
| 3:e | þriþi | Svag adjektivböjning | Suffix -þi med i-omljud |
| 4:e | fiærþi (fiūrþi) | Svag adjektivböjning | Suffix -þi |
| 5:e | fāmti (femti) | Svag adjektivböjning | Suffix -ti |
| 6:e | siætti (sæxti) | Svag adjektivböjning | Suffix -ti med assimilation |
| 7:e | siūndi | Svag adjektivböjning | Suffix -di |
| 8:e | ātti (āttandi) | Svag adjektivböjning | Suffix -ti |
| 9:e | nīundi | Svag adjektivböjning | Suffix -ndi |
| 10:e | tīundi | Svag adjektivböjning | Suffix -ndi |
| 11:e | ællifti | Svag adjektivböjning | Suffix -ti |
| 12:e | tolfti | Svag adjektivböjning | Suffix -ti |
| 13:e | þrættāndi | Svag adjektivböjning | Suffix -andi |
| 14:e | fiūrtāndi | Svag adjektivböjning | Suffix -andi |
| 15:e | fīmtāndi | Svag adjektivböjning | Suffix -andi |
| 16:e | sæxtāndi | Svag adjektivböjning | Suffix -andi |
| 17:e | siūtāndi | Svag adjektivböjning | Suffix -andi |
| 18:e | āt(t)atāndi | Svag adjektivböjning | Suffix -andi |
| 19:e | nītāndi | Svag adjektivböjning | Suffix -andi |
| 20:e | tiugundi (tutuġundi) | Svag adjektivböjning | Suffix -ndi |
Medan annar ('andre') alltid böjs starkt med pronominala ändelser (annars, andrum, andra) och aldrig antar svaga ändelser, böjs nästan alla övriga ordningstal uteslutande svagt: mask. nom. fyrsti, gen./dat./ack. fyrsta; fem. nom. fyrsta, obl. fyrstu; neutr. alla kasus fyrsta. Undantaget är arkaisk fornsvenska och runsvenska, där fyrstr kunde uppträda med stark nominativändelse i predikativ ställning.
Sva skal skipta at yngsti broþir skal fyrst kiusa oc siþan huar at oþrum...
Äldre Västgötalagen, Jordabalken 12 (Holm B 59)Adverbet fyrst ('först') utgör neutrum ackusativ av ordningstalet/superlativet fyrstr.
Krister ær fyrst i laghum warum...
Äldre Västgötalagen, Kyrkobalken 1 (Holm B 59)Fyrst uppträder här som predikativ bestämning till Kristus ('den förnämste / den förste').
Avgör böjningstyp och bildningssätt för följande fornsvenska ordningstalsformer:
- Form 1
- fyrsti
- Form 2
- annar
- Form 3
- þriþia
- Form 4
- tolfta