Grundprinciper för rektion, enkel vs dubbel kasusstyrning i fornsvenskan
I
Prepositionernas viktigaste grammatiska funktion i fornsvenskan är deras kasusstyrning (rektion). Varje fornsvensk preposition kräver att dess underordnade nominalfras uppträder i ett specifikt oblikt kasus: genitiv, dativ eller ackusativ. Nominativ styrs aldrig av prepositioner. Prepositionssystemet indelas funktionellt i två huvudgrupper: prepositioner med fast (enkel) rektion, där kasuset är lexikaliskt bestämt och invariant oavsett kontext, samt prepositioner med variabel (dubbel) rektion, där valet mellan dativ och ackusativ speglar semantiska distinktioner mellan befintlighet och riktad rörelse.13
- Rektionskasus
- Genitiv, dativ och ackusativ (aldrig nominativ)
- Enkel rektion
- Prepositioner som fordrar ett enda fast kasus (t.ex. til + gen., af + dat., genom + ack.)
- Dubbel rektion
- Lokalprepositioner som växlar mellan dativ (befintlighet) och ackusativ (rörelse)
- Syntaktisk roll
- Prepositionen fungerar som syntaktiskt huvudord som tilldelar styrt led dess morfologiska form
Prepositionens förmåga att tilldela kasus åt hela den efterföljande nominalfrasen (inklusive determinativer, adjektivattribut och substantiv) är en hörnsten i den fornsvenska morfosyntaxen. Om frasen består av flera led måste samtliga kongruera i det kasus som prepositionen föreskriver. I äldre fornsvenska upprätthålls denna rektionsnorm med exceptionell stringens i lagspråket.
| Preposition | Styrt kasus | Typisk semantik | Exempelfras | Betydelse |
|---|---|---|---|---|
| til | Genitiv | Riktning mot mål, avsikt | til tings, til konungs | 'till tinget, till konungen' |
| mællan / mællum | Genitiv (stundom dativ) | Inbördes relation, mellanrum | mællan landa | 'mellan länder' |
| ūtan | Genitiv (el. ack.) | Utanför, undantagandes | ūtan soknar | 'utanför socknen' |
| af | Dativ | Ursprung, orsak, avskiljande | af rættu | 'av rätte, med rätta' |
| at | Dativ | Vid, hos, i riktning mot | at þingi, at nāt | 'på tinget, vid natten' |
| frān / frā | Dativ | Rörelse bort från | frān gardhi | 'från gården' |
| mæþ | Dativ | Samvaro, medel, instrument | mæþ vapnum | 'med vapen' |
| ur / or | Dativ | Ut ur, härkomst | ur landi | 'ut ur landet' |
| genom / iænnom | Ackusativ | Genomträngande rörelse | genom skogh | 'genom skog' |
| kring / um-kring | Ackusativ | Omgivning, cirkel | kring husit | 'omkring huset' |
| i, ā, undir, yfir | Dativ ELLER Ackusativ | Vila (dativ) vs Rörelse (ackusativ) | i hūsi (dat.) / i hūs (ack.) | 'i huset / in i huset' |
Vid enkel rektion (t.ex. til + genitiv eller af + dativ) är kasustilldelningen mekanisk och lexikaliskt bunden; modersmålstalaren har inget syntaktiskt val. Vid dubbel rektion däremot är kasuset semantiskt meningsbärande: en och samma preposition (t.ex. ā 'på' eller i 'i') kan styra antingen ackusativ eller dativ beroende på om verbhandlingen innebär en förflyttning över en rumslig gräns eller en statisk vistelse inom gränsen.
Fattas man a þingi... gangi til skoghs ok liggi i vtlægð.
Äldre Västgötalagen, RättslösabalkenI detta lagrum kombineras båda typerna: til skoghs är enkel genitivrektion (substantivet skogher i genitiv sg.), medan i vtlægð är en prepositionsfras med abstrakt befintlighet som styr dativ av vtlæghð.
Identifiera prepositionen, bestäm vilket kasus den styr och förklara varför kasuset har valts i följande fornsvenska meningar:
- Mening 1
- Bōndi fōr mæþ syni sinum til kirkiu.
- Mening 2
- Han kastaþe stēninum i vatnit.
- Mening 3
- Þætta skedde ūtan landzins mærkja.