Kontextuellt återställbara nollsubjekt och anaforiska luckor
IFar til skoghs ok hugger træ...
”Far [han] till skogs och hugger träd...”
Äldre Västgötalagen, Bygdelagsbalken (Holm B 59)3
I fornsvenskan var det fullt grammatiskt att utelämna ett referentiellt subjekt (ett subjekt som syftar på en specifik person eller sak) om referenten framgick tydligt av det föregående sammanhanget. Fenomenet, som i modern syntaktisk teori kallas referentiellt nollsubjekt eller anaforisk subjektslucka, var särskilt frekvent i landskapslagarna och den tidiga prosan. David Håkansson (2008) visar i sin avhandling att sådana utelämnade subjekt inte enbart förekom i enkla koordinerade satser ('han kom hem ok [han] drack öl'), utan även i initiala huvudsatser efter adverbial och i bisatser där nysvenskan ovillkorligen kräver ett personligt pronomen.12
- Subjektslucka
- Utelämnande av subjekt vars referent är känd ur kontexten (pro-drop/nollsubjekt)
- Kontextuella villkor
- Särskilt i samordnade satser, efter tidsadverbial och i konditionala bisatser
- Håkansson (2008)
- Omfattande studie av referentiella nollsubjekt från lagar till sen fornsvenska
- Avveckling
- Successiv tillbakagång till förmån för obligatoriskt personligt pronomen
| Syntaktisk miljö | Struktur | Fornsvenskt exempel | Analys |
|---|---|---|---|
| Samordnad huvudsats | S1 - Vf1 ... ok [Ø] - Vf2 | Bōndi far a þing ok [Ø] talar ræt | Klassisk subjektsellips vid samma referent |
| Initial huvudsats (V1) | [Ø] - Vf - Adv/Obj | Far [Ø] til skoghs ok hugger træ | Subjektet underförstås av lagbudets allmänna subjekt |
| Efter tidsadverbial (AV2) | Adv - Vf - [Ø] - Obj | Þa drak [Ø] öl medh grannum | Subjektet utelämnat i V2-inversionsposition |
| I bisats | Subj - [Ø] - Adv - Vf | ...æn [Ø] eigh bøtir a rættom dagh | Subjektslucka i konditional bisats |
Håkansson (2008) betonar att fornsvenskan inte var ett 'radikalt' pro-drop-språk som spanska eller italienska, eftersom nollsubjekt inte förekom obegränsat i alla satstyper. Snarare styrdes licensieringen av en kombination av personkongruens på verbet och stark diskurskonnektivitet. I 1200-talets lagar är frekvensen mycket hög, men sjunker drastiskt under 1300- och 1400-talen i takt med att personändelserna förenklas och V2-strukturen med obligatorisk fundamentering konsolideras.
Far til skoghs ok hugger træ i annars marku...
Äldre Västgötalagen, Bygdelagsbalken (Holm B 59)V1-inledd sats med nollsubjekt: verbet Far står initialt utan explicit nominativt subjekt.
Nu bøter swa mykit sum lagh sighia.
Äldre Västgötalagen, Dråpsbalken (Holm B 59)Adverbialinledd V2-sats med nollsubjekt i postverbal position: efter adverbialet Nu och verbet bøter saknas utsatt subjekt.
Markera var subjektsluckan [Ø] finns i följande satser och identifiera vem den utelämnade referenten syftar på:
- Sats 1
- Bōndi køpte hest ok ledde [Ø] heim til garz.
- Sats 2
- Þa tok [Ø] brefvet ok læste thet hogt.
- Sats 3
- Æn [Ø] vill eigh böta, tha skal fogten gripa han.